Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjelp att deltaga i kriget, en dåraktighet som vi ej få
till-skrifva den kloke konungen, lika litet som vi få tro, att
ensidigt religiösa svärmerier lockade honom i ett så farligt
företag, utan vi få nog tro honom och hans ord, då han i
sitt afskedstal till ständerua uppger motiven till kriget
både vara de kejserliges fiendtligheter och protestanternas
böner.
Med löfte om 400,000 riksdalers subsidier från
Frankrike på fem år, utverkade af kardinalen och ärkekatoliken
Rkhelieu företages nu korståget mot katolikerna i Tyskland,
en omständighet som mera talar för Gustaf Adolfs politiska
sinnelag än för ömtålighet i den religiösa känslan, ett
beteende som erinrar om en karakterens storhet hvilken för
det höga målet icke skyr det låga medlet. Att vänskapen
mellan trosfiender icke kunde blifva varaktig, må man ej
förvånas öfver, och vi se äfven snart den svenske konungen
pa höjden af sin makt och lycka efter slaget vid
Breiten-(eld gå öfver Rhen, intaga Mayntz, och visar dervid någon
köld mot sin höge beskyddare på andra sidan Vogeserna,
som till svar har indragit subsidierna. Det är då Gustaf
Adolf begär ett personligt sammanträffande med Ludvig
XIII, hvilken svarar undvikande och med anbud att sända
sin minister till mötet, som dock ej eger rum. I dess
ställe erbjuder Richelieu en fransk armécorps åt Gustaf
Adolf att tillsammans med dennes trupper besätta Elsass,
fiviiket anbud afböjes i stolta ord af svenske konungen
som nu förklarar sig hågad sköta ensam de tyska
angelägenheterna.
Ordskiftet antager hotelsens form, och när franske
ambassadören, för att väcka blygsamhetskänslan hos Gustaf
Adolf, förevisar en tablå öiver franska arméns trupper,
färdiga att marchera mot gränsen förledes svenska konungen
att svara: det inga trupper behöfde komma till gränsen,
ty han, konungen, kände lika bra vägen till Paris som
Öl Wien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
