Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arrangerade, omsmälte, omstöpte, broderade — men allt med
en skalds känsla, finhet och stämningsrikedom.
I denne Davids skola har kompositören till operan Lakmé
gått, utan att dock af sin mästares lärdomar blifva fullt
genuin, fullt öfvertygad, utan nätt upp så pass instruerad,
att han vid behof kunde kolorera sin franska musik med
orientaliska färger vid beställningen af ett stycke med
sådant motiv.
Ett sådant lät icke vänta på sig. Opera-Comique egde
samtidigt i böijan af 80-talet tvänne amerikanska sångerskor,
hvilka svärmade för orientaliska sägner. Om den ena miss
Nevada gingo personligen ganska orientaliska sägner; hon
nöjde sig emellertid med en repris, Davids »Perle du Brésil»,
kreerad år 1851 af Duez, repriserad 1857 af Carvalho.
Den yngre och vackrare var Marie van Zandt. Af
henne skulle något extraordinärt höras och göras. Délibes,
hvars framgångar hittills på Opera-Comique varit relativt
måttliga, skref musik till en libretto af hrr Gondinet och
Gille. Det blef »Lakmé». Van Zandt hade där tingat
på diverse: indiska tonfall, motiverade af libretton men
också af sångerskans bristande — stil, höga touer, minst
två i gången och staccati — mycket staccati, minst en
stacca-ti — etude i hvar akt. Sångerskan fick emellertid nöja
sig med pariavisan i andra akten, hvilken blef hennes
piedestal, liksom Chanson du Myseli i Davids opera hennes rivals.
Denna titelpartiets bestälda beskaffenhet hindrade
kompositören att tillgodose operan i dess helhet så, som han
visat sig kunna göra det i tidigare arbeten, såsom i
»Kungen har sagt det», hvars första, akt konstnärligt sed t, är
mera värd än hela operan Lakmé.
Om det sålunda å ena sidan är beklagligt, att
kompositören af en virtuos’ politik nödgats negiigera vissa delar
af sitt verk för att få heunes andel att lysa dess mer, så
måste man å den andra glädja sig öfver, att den gjorda
beställningen effektuerats på ett i sin helhet särdeles lyckadt
sätt. Lakmés sångparti har en mycket fransk, men med
skickligt påbredd orientalisk kulör. Denna gör sig mest gällande
i hennes solostycken, som naturligt är. Den religiösa sången
är full af orientaliskt trånfull religiositet, naiv och plastisk
(trots Van Zandts höga C:drill, tillkommit att illustrera den
capriciösa despotismens entré i pagodporten). Ett
förtjusande stycke, värdigt kompositörens förebild, David, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
