- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
162

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

charmant instrumenterai}. Femte akten öppnas af en
högtidlig och storartad munk-kör, hos oss vanligen utesluten.
Efter den ofvannämnda bönen kommer ett af operans
glansmoment, den stora trion, som trots den dåliga figur hjelten
där som flerstädes gör, ej kan undgå att gripa och röra
på grund af det sätt, hvarpå Bertram och Alice här äro
tecknade. Deras kamp når stundom sublim verkan och
af-slutar värdigt detta gigantiska arbete, som alla anmärkningar
till trots dock ännu har stor lifskraft och fullständigt
berättigande på en god operarepertoir.

Hos oss saknas numera många faktorer for ett korrekt
framförande af Pariseroperans repertoir. Uteslutningarne
äro ock här, som i Tell och Hugenotterna, många och
långa. Tredje akten ges nästan mest helt, undantagande
bravurduon, som är sin kos. Äfven koloraturduon i andra
akten är sin kos, hvilket var väl för Robert men illa för
Isabella och publiken. Att en mängd körer uteslutits eller
förkortats, var ledsamt, men på samma gång angenämt, ty
man måste tänka på vår körs numerär och slitna karlröster.
De förtjusande koketta danserna i andra akten uteslötos
med anledning af balettkårens kända beskaffenhet: de fa
flickorna måste spara sig till nunne diablerierna i tredje
akten. Operan var temligen ofardig vid reprisens première,
ackompaguementet groft och inkorrekt, kör och orkester i
lufven på hvarandra flera gånger, särdeles i 4:de akten, där
en orkesteranförare torde knackat af — vid en repetition,
sådana som man fordom afsag med det ordet, öfning utan
betalande åhörare.

Solisternas prestationer voro af olika värde.

Hr Lundmark är i intet fall vuxen hjeltepartier i de
historiska operorna. Hans métier är den komiska operans.
Då hr Ödman varit hindrad af Lakmé, hade man bort
leta reda på hr Sellman, hvars verksamhet vid k operan
nästan tycks upphörd år 1890. Sedan hr Lundmark sjöng
hr Lohengrin har hans stämma öfver f ej fått den
nödvändiga intensitet, som hjelteroler där kräfva och hans
figur har också sedan dess blifvit mer omöjlig för seriös
operaplastik, hvaraf nu icke mycket sågs. Nyanserna voro
ej många, särdeles bönen fraragormades utan en gnista
finhet. Ej heller första akten fick den elasticitet, söm der
tarfvas. Detta användande af en sångare hedrar ej
veder-börandes skarpblick. — Fru Östberg hjelpte ej upp Isabellas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free