Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid eller haft förstånd att skaffa sig sjelf nödig uppfattning
och sedan inverka ledande och uppryckande på
rollinnehaf-varne. Värst var det på kvinnosidan, där ock flertalet
vigtiga roller befunno sig. Kortast sammanfattadt var intrycket
af fru Dorschs spel ungefär följande: i de första tablåerna
var det, som om det gält någon större eller mindre
familje-tillställning med utklädsel, hvarvid en Delsbodrägt slumpat till
att bli den kostym som valts; hvad som skulle väcka
illusion om bondflicka var något som hade stark påminnelse om
nar man ser artister eller statister vid operan spela bondfolk.
För öfrigt lade icke spelet något större hinder i vägen, om
man velat tro att det var något vanligt tyskt stycke det gält.
Brudklädseltablån gjordes särskildt med orätt uppfattning;
hvad som där skulle verka allvarligt sades eller gjordes så,
att det manade till löje, exempelvis sortien. Senare delen af
pjesen blef spelet nog annorlunda, men det var fullt ut, om
inte ännu mer »teater» med starka anfäktelser ibland af
något hysteriskt, ibland af något a la dålig Hjördis. Scenen med
mannen i det nya hemmet gjordes dock lugnt och
tillfredsställande. Genom sitt svåra deklamerande och predikande
förstörde fru Gardt och en till teatern nyförvärfvad
skådespelerska, fru Ljungqvist, två vigtiga och tacksamma roller.
Besättandet af den sista rollen var sceniskt otillåtligt, och det
samma skulle nog kunna sägas äfven om andra roller. Fru
Olsson står för stilla i utvecklingen af de goda elevanlagen;
for att fa något mera kläm i den tacksamma uppgiften hade
väl ej kräfts svårare ansträngning. En god maskering och
vissa goda moment i spelet kännetecknade hr Olsson i
den manliga hufvudrollen, men det hela var för slappt och
litet utarbetadt. På sina ställen var han alldeles för
sentimental och Weltschmerz-kandidat i all allmänhet. I sin lilla
roll var hr Lundberg kanske den bäste af alla, han var
naturlig och bra, så snart han var lugn, men bara det blef
tal om känsloutbrott, var det på tok. Hr Ranft hade figuren
och kroppskrafterna för sig, men emot sig torrheten och
stelheten i tal och spel. Mot de sceniska anordningarna kunde
vara hvarjehanda att anmärka; så t. ex. gjorde sig festen i
bröllopsgården mycket slarfvigt.
Som debutarbete var *På vakt» helt visst ett mycket
lofvande och godt och framgången hos kritiken sådan, att
förf. har all anledning känna sig belåten, då hon väl fick
alt det beröm hon borde få och kanske inte så litet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
