Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thérèse Raquin är ett mästerverk, en värdig uppgift for goda
skådespelare. Men måhända skola vi blifva lättare förstådde,
om en resumé af pjesen tillätes oss.
Då ridån går upp för första akten, befinna sig styckets
samtlige fyra hufvudpersoner, Camille, hans mor och hustru
samt Laurent i det lilla rum, som på samma gång utgör den
Raquinska familjens salong och matsal, och från hviket en
trappa för ner till fru Eaquins lilla mörka kramhandel vid
Passage du Pont Neuf.
Laurent lägger sista handen vid Camilles porträtt, under
det denne i sin tvungna ställning skildrar på en gång sig
sjelf, bostaden och dess omgifningar, medan Thérèse stum
och intresselös sitter helt nära målaren. Endast några
smådrag, såsom en yttring hos Laurent af svartsjuka, när
Camille fått hvila sig och vill kyssa sin hustru, eller då denna
häftigt reser sig, när Laurent omnämner en retande f. d.
modell, låta publiken ana, icke ett intimare förhållande
mellan Thérèse och Laurent, utan snarare att de i smyg fattat
tycke för hvarandra och ännu icke hunnit komma till någon
förklaring. Det är derför publiken, äfven den del deraf som
läst romanen, icke kan bedöma, huru långt förhållandet
avancerat mellan vännen och hustrun; måhända har det varat
länge, enär Thérèse, då Laurent återkommer en bakväg, efter
det han sagt sig skola i staden köpa en ram till porträttet,
säger sig ha väntat honom, men det kan lika gerna ha
börjat först i detta ögonblick liksom i romanen, der
äktenskapsbrottet beslutsamt och hastigt försiggår.
Emellertid bör man noga märka att i pjesen, icke
förekommer något egentligt äktenskapsbrott. Thérèse, den vid
en kraftlös sjukling fastkedjade lefnadslustiga qvinnan, älskar
för första gången en manlig individ, det är sant, men
hän-gifvandet, det egentliga äktenskapsbrottet, blir icke begånget,
dermed uppskjuter hon ständigt trots Laurents eldiga böner,
och detta drag försonar publiken med hennes karakter
för-öfrigt samt betager pjesen det djuriska, som i så rikt mått
vidlåder romanen. Det är öfverhufvudtaget detta, som gör
att pjesen blir möjlig på scenen.
Vi kunna saklöst öfverhoppa första aktens senare del.
Efter det Laurent i örat på Thérèse gjutit det gift, som
gör henne till hans medbrottsling i mordanslaget mot
mannen, aflägsnar han sig för att återkomma rätta vägen
med porträttramen, och så samlas de efter hand, fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
