Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det författaren studerat och i romanen gifvit lif, helst
öfver-sättuingen af hr Erik Thyselius synes preglad af en pietet
mot författaren, som numera är allt för ovanlig för att icke
blifva värderad.
Vi hafva här och der antydt att återgifvandet af
pje-sens olika roller fordrar helt andra krafter än dem, man
vanligen består sig med inom landsortssällskapen, och utan
öfverdrift kunna vi påstå, att om utförandet varit dåligt
eller endast medelmåttigt, hade publiken säkerligen ej följt
med till slutet, ty mera än någon annan pjes beror Thérése
Raquins framgång på utförandet. De skiftande yttringarne
af rädsla och samvetsqval skulle förefalla löjliga, och
publiken fölle säkerligen i sömn under de första akterna, derest
icke skådespelarne gjorde det bästa möjliga af sina roller.
Titelrollen hade tilldelats fröken Agda Meyer, isynnerhet
för Malmöpubliken en gammal kär bekant Vi sade gammal,
ehuru hennes ungdomliga fägring knappast varit större än
nu, men Malmöscenen har sett henne uppträda i några af
sina första roller, då vid tretton å fjorton års ålder. Den
uppgift, hon denna gång fått sig förelagd, tog i anspråk alla
de krafter henne stodo till buds, och det harmoniska i
hennes spel stördes endast af den läspning, som i vissa andra
hennes roller kommer henne så väl till pass. Den
realistiska framställningen af Thérbses räddsla för den döde Camille
var helt enkelt beundransvärd, liksom nyanseringen af
hennes ofta upprepade: »Det var du, som dödade honom!» i
sista akten. Au niveau med fröken M. hvad spelet beträffar
stod fröken Alfrida Nilsson, som i vissa pointer hade som
fru Raquin en öfvermåttan svår roll att utföra.
Återgifvandet af den gamlas grannlaga sorg samt framför allt det
stumma spel, hon hade att utföra i sista akten, der fru
Ita-quin är nära att uppvakna och genom skrifning med fingret
ii bordet förråda de båda brottslingarne, lät förstå, att
fröken N. är en af dessa skådespelerskor, hvilkas flit och
allvar bana väg till de mera bemärkta positionerna å konstens
område. Styckets tredje qvinliga roll uppbars af fröken
Amelie Tuné med en älskvärdhet och ett behag, som verkade
just hvad författaren åsyftat med rollen, nemligen en
skärande kontrast till Théréses sorgliga, ruelsefylda lif.
Laurents roll uppbars af direktör Collin. Det vårdade
och måttliga i hans spel gaf rollen sin rätta relief, och
likväl kunde frestelsen att skapa en Laurent i romanens anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
