Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikare erfarenhet, än som stod Kjellman-Göranson till bads. De
betyda mera genom det gifaa syftet till det goda än sitt
poetiska guld, som i alla fall förråder, att de härstamma från en
skaldenatur. Men, tillägger författaren, de »må för öfrigt vara
hurudana som helst: med dem har en redlig man värjt de sina
för nöd». — I En liten visa lemnas kommentarier till ett annat
slag författareskap. Yisan är P. B. Alstermarks täoka och
innerliga Anna, som begynner: »Lilla, vackra flicka, om da vill»,
flitigt sjungen på den tid, då sällskapsvisan ej nedtystats af
kafé-musiken och varieté sången. Anna är Alstermarks s& att
säga enda poetiska bragd. Men hvad mer, utropar författaren:
»Till att frambringa ett äkta lyriskt poem fordras en élan, af
hvilken icke många äro mäktiga, och dess popularitet betyder så
till vida mera än andra vittra alsters, som dess oäkthet lättare
ertappas, derför att det är så föga sammansatt. Må
pennninge-mannens namn utplånas, hans som blott lefde för sig »jelf —
han hade godt medan han lefde — men en minnets tack fit
den, som känt för andra och utsjungit, hvad han erfor (Jjupare än
de». Vi föras till »Vårt Tyrolen», den pittoreska Fryksdalen i
det sköna Vermland, och göra der bekantskap med Alstermarks
slägt och lefnadssaga.
Spring, min snälla ren! ljuder säkert förtroligt i de flesta
svenska läsares öron. Den Franzén’ska visa, som begynner med
dessa ord, sjöngs äfven på sin tid med förtjusning, såsom så
många andra af de Franzén’ska, ljufva sångerna. Den fins, som
bekant är, inlagd i lärodikten Emili eller en afton i Lappland.
Författaren visar, att den har sin källa i en veritabel lappsk
sång, upptagen jemte latinsk öfversättning i Johan Scheffers
Ijapponia, tryckt 1673 i Frankfurt. Sången i Lapponia
öfver-gick i bearbetad och subtiliserad form på engelska i Addisons
Speelator. v. Kleist ombildade honom på tyska till Lied eines
Lappländers, från hvilken åter härstamma Friedrike Bruns IcJi
denke dein och Qöthes bekanta sköna Nähe des Geliebten.
Her-der upptog honom jemte en syskondikt i sina Volkslieder, och
Buneberg öfversatte honom från Herder. Franzén kände
uppteckningen hos Scheffer och den engelbka imitationen i Speciator.
Johan Scheffer inkallades från Strassburg till skytieansk professor
i Upsala (1648). Lapponia sammanfattades på mäoenaten
Magnus Gabriel de la Gardies tillskyndan. Den lilla skissen — en
lärdomshistorisk kamé — slutar med följande kläm: »Hvar
stämning, som genomgått en själ och fätt ett sant uttryck, har
värde för poesien, eger något af senapskornets groddkraft, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
