Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillåter det utslå skott efter skott och utveckla en mången gång
rik växtlighet.»
Vi öfverlemna åt läsaren sjelf att närmare taga reda på den
omsigtsfulla räfst författaren anställer i uppsatsen Ornitolog i och
vitterhet med det sätt, hvarpå skalder och författare umgåtts —
ornitologiskt taget — med den melankoliska rödstjerten, som de
tyckas ha förvexlat med löfsångaren, blåhakesångaren, taltrasten
ocb till med tallbiten, alias dumsnuten, hvars tredje namn, vaka,
som gifvit anledning till förvexlingen, författaren härleder från
det tyska Wacholder, enbusken, hvars bär tallbiten gema spisar.
A. F. Skjöldebrand yttrar i sin Vayage pilloresqttc du Cap Nord
(1801) om rödstjertens sång: »Den, hvilkens själ en gång blifvit
drabbad af dessa fruktansvärda ödets slag, som för lifvet der
qmlemna en bottensats af melankoli, och den, som i blomman
af sin ålder sett dö, hvad han egt kärast i verlden, bör akta sig
för att i naturens tystnad, vid det högtidliga ljuset af midnattens
sol, höra dessa dystra ljud». Den lilla rödstjertens vemodsfulla
tongångar, ständigt slutande i en oupplöst dissonans, ger författaren
anledning till en själfull antydning om naturens suckan och
bundenhet, som begär menniskans hjelp. Men detta är ju blott en sida
af saken. Likasom naturen har sina melankoliker, så har hon
äfoen sina sangviniker, t. ex. den af författaren sjelf ej
förgätna jublande lärkan, som sjunger morgonen, och våren, glädjen,
kärleken och friheten. Det är ej heller annorlunda med
mennisko-verlden. Både natur och menniska äro stadda i utveckling. De
iro inbördes hänvisade till hvarandra. Men menniskan går i
spetsen för rörelsen.
Ossian är en af litterärhistoriska fakta, citat, hänvisningar,
utredningar, uppskattningar, afvägningar och slutledningar propp*
full essay öfver kampen om den »nya provins i poesienB rike», som
öppnades, när skotten James Macpherson utgaf sina »fragments
of ancient poetry» (1760) och »poems composed by Ossian, the
son of Fingal, translated from the Gaelic language» (1762). Å
ena sidan öfversvinnelig hänryckning öfver upptäckten — å den
andra misstro, anklagelöer; bevis och motbevis i en ked, som
drager fram genom alla europeiska folks litteraturer, hvarunder
de omtvistade egendomliga sångernas dystra skepsis och
natur-mystik eröfrade flertalet af folkens stora andar, från Thomas
Thorild, Napoleon I och Felix Mendelssohn-Bartholdy (hvars
uvertyr Hebriderna eller Fingalsgrottan är ett af den Ossianska
andans skönaste aflägg) till Johan Ludvig Runeberg, i hvars Kung
Fjalar vi återfått »den Ossianska sångmön i förklarad skönhet*.
Vr Dagens Krönika. X. 2. 1 ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
