Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Författaren anser Ossians äkthet faktiskt intygad. Men »tyngre än
alla mer eller mindre yttre bevis för dikternas äkthet», yttrar
han, »väga de, som vinnas ar dem sjelfva, de, som deras egen
karaktär erbjader. Att en ang man, mera litteratör än akald
och mera money-maker än litteratör, inom en jemförelsevis kort
tid skalle kunnat skapa dikter, som för att icke taga i
betraktande deras längd — sammanlagd t inemot 15,000 versrader —
utmärka sig ej blott för en stämningens alldeles egna art, utan
ock för en hennes intensitet, en förtätning, som måste kräft tid
liksom vinet fordrar tid för att gäsa, hade varit mera att undra
öfver än allt, hvad Macphersons vedersakare funno otroligt». I
anslutning till de Ossianska naturmålningarna ger författaren i
uppsatsens sista afdelning en fin etyd öfver sinnet för naturen
hos de gamla och de nyare. Enligt sin metod, går han äfven här
historiskt kritiskt till väga, sofrande och siktande materialet,
lika beläst som grannsynt. Det moderna natursinnet vaknade
i Rousseaus- Nouvelle Helaise, som eger sin ortlighet vid Lac
Lemans förtrollande sköna stränder. Nästa stora uppsving erhöll
det genom Ossians vemodigt aningsfulla, i halft genomskinliga
dimmor insvepta, högtidliga scenerier, hvilka sätta känslans och
inbillningens eolsträngar i dallring. För de gamla — så kan
man resumera framställningen — utgjorde naturen en samling
yttre föremål, mer eller mindre sköna ting; för de nyare har
hon blifvit ett »sympatiskt du», som i skiftande faser
återspeglar meqniskans egna själsrörelser.
Största omfånget eger den uppsats, som författaren benämner
En ny vetenskap. Den nya vetenskapens nyaste namn vore
rätteligen, enligt författaren, folkloristik. Dess material har blifvit kalladt
folklore, hvilket ord, som betyder folkets vetande, användes för9ta
gången af W. J. Thoms i engelska tidskriften Athentmm 1840.
Den nya vetenskapens material är: traditionella, af den skolade
civilisationen oberörda rättsbegrepp och vanor, skrock, sägner,
sagor, visor, melodier, ordspråk, gåtor, »ramsor» o. m. d.
Folkloristik är: »antropologi, behandlande den ociviliserade menniskans
psykiska lifsyttringar»; det ouppfostrade folkets »filosofi, religion,
vetenskap och litteratur»; »ofilosofisk filosofi, vidskeplig religion
ovetenskaplig vetenskap och oskrifven litteratur». Författaren är
sjelf på detta område fackman. Vi erinra om den af honom
redigerade, med lärda anmärkningar försedda upplagan af Svenska
folk-visor (1879—80) samt folkpoesierna i hans antologi Främmande
lyror (1887). Senast i julas utgaf han ett band sagor med
titel: T.r folksagam rosengårdar. Det säger sig sjelft, att for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
