Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid sin entré hvarben anmälda eller ceremonielt mottagna —
en ganska god anordning, som befriar värden från mödan
att säga artigheter åt ointressanta personer och äfven besparar
mången gäst forlägeriheten af att redan vid mottagandet
begå oskickligheter ».
Andrassys uppträdande vid dessa soiréer skildras på
följande pikanta sätt:
»Grefve Andrassy visar sig for sina gäster vanligen forst
inemot kl. 10. Han flanerar därpå så gemytlig och sorglös
omkring, som han sjelf vore sin egen gäst. Han språkar
med enhvar, som kommer honom i vägen eller förefaller
honom anslående, med den ené politik, med den andre
bagateller, mot den ene gladlynt, mot en annan allvarlig och
tankfull — mot ingen nedlåtande. Grefve Andrassy vet ej af
nedlåtandet, denna vedervärdiga blandning af aristokratisk
högfärd och hycklad vänlighet. Han tager människorna,
sådana de äro, som sina likar eller bryr han sig icke alls om
dem; men han tänker aldrig, att han skall sänka sig ned till
4 dem eller att de måste lyftas upp till honom».
»Låtom oss nu en stund följa värden på hans flanenng
kors och tvärs. »Excellens, behagar ni» . . . tilltalar honom
en gemytlig sektionschef. — »Ja, jag behagar hafva tid för
er», blir svaret, »säg blott raskt, hvarom frågan är».
Sektionschefen omtalar hvad som ligger honom om hjertat.
Gref-ven svarar med ett kort: »Jag skall tillse», och flanerar
sedan vidare. Baron S. och grefve C. närma sig honom.
Andrassy gör, då han märker dem, en tvär sväng åt sidan och
fattar under armen en närstående riksdagsman, med hvilken
han försänker sig i ett djupsinnigt samtal om jagthundars
dressering, sedan han oförmärkt tillhviskat honom: »Släpp
mig ej, förrän de där två aflägsnat sig; nattugglorna tycker
jag ej om>. — Men »nattugglorna» vilja ej gifva vika, de
förfölja sitt offer oaflåtligt med ögonen, och hunddressyrens
samtalsämne är nära uttömdt. Då varseblifver händelsevis
grefven i nästa sal en journalist, med hvilken han för resten
har en gas oplockad. Han manövrerar så skickligt, att det
lyckas honom postera sig mellan dörren och sina förföljare.
Då skakar han plötsligt hand med riksdagsmannen och
skrider raskt hän mot journalisten, hvilken, intet ondt anande,
sitter behagligt utsträckt i en fåtölj och studerar en kopp
ischokolade. Väl hunnen fram till denne, är värden på samma
gång sjelf upphunnen af baron S. och grefve C., hvilka börja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
