- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
199

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med ett: »Käre vän . . .» — »Ah, det var synnerligen
angenämt», af bryter han, — »men tillåt mig blott ett ögonblicks
dröjsmål! Ett ärende af högsta vigt!» De två draga sig
nedstämda tillbaka, och Andrassy bryter med ens löst
påjour-nalisten, hvilken vemodigt sätter sitt chokolade ifrän sig och
stiger upp ur den mjuka fåtöljen. »Ni har vackert
blame-rat mig», böljar han och gör sedan ett skälmskt förslag.
Journalisten svarar därpå något, som synbart intresserar
ministern, ty denne drager honom åter ned i fåtöljen,
framrullar snabbt en annan och sätter sig själf därpå. Sedan talas
länge och ifrigt hit och dit, ministern fattar ett par gånger
hnmör, journalisten slutligen äfven, så att det ser ut, som
om de grälade litet, naturligtvis i sakta hviskande ton,
såsom det anstår en ministériel parkett. Slutligen inträder en
försoning. Grefven försjunker i stilla eftersinnande, hvilket
journalisten begagnar sig af för att framtaga sitt nu
halfior-runna ischokolade och med vemodig resignation skeda det
i sig. Med ens springer nu grefve Audrassy upp, säger sin
vis-à-vis några ord, nickar, skakar hans hand och —
uppfångas i bortgåendet af baronen och grefven, hvilka han nu
alldeles förgätit. »Högtärade, hvad var det väl för en
människa, med hvilken ni så intresseradt sprakade?» frågar grefve

C. — »Jag vet det just ej så noga», blir svaret, »jag tror
. han heter Fleckeles eller Hirsch Löw — i alla händelser är
han en jude». De två studsa häpna tillbaka och gripa efter
sina väl parfymerade näsdukar, — hvilket tillfälle ministern
snabbt begagnar att för tredje gången undkomma dem».

Afven om denne ministerpresident skulle väl Daniel
Fallström kunnat qväda:

Sorglös såsom ingen,
glad liksom ett solsken,
på allt dumt i verlden
trygg du satte hälen.

Om Andrassys politiska temperament yttrade skildraren:
*Det må ej förtigas, att grefve Andrassy i sina sympatier
mer lutar åt Frankrike än åt Preussen. För hans lättrörliga
esprit måste nödvändigt det franska skaplynnet vara mer
tilltalande. Men det skall naturligtvis ej hindra honom från
att hjälpa det för honom antipatiska Preussen slå det
sympatiska Frankrike ihjäl, om hans fosterlands intresse
och den politiska nödvändigheten skulle så fordra». Det
visade sig snart, att författaren blef lika sannspådd som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free