Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rike var klerikalismen redan på god väg att blifva fullt rådande
tvungna återlemnandet afKyrkostaten) försonad t Italien. IF
rankunder Mac Mahons och fru Mac Mahons auspicier, men i
Österrike måste man störta Andrassy för att bereda
vag åt den klerikala politiken. Sålunda fick Andrassy här
jesuitpartiets hela intrigspel emot sig och blef sålunda
drif-ven till en ännu intimare allians med Bismarck. Gortsjakov
däremot ville gärna bruka Frankrike i ryskt intresse som en
motvigt mot Tyskland, ja hade ingenting mot, att Bismarck
i den nya politiska konstellationen isolerades. Då slog den
tyska officiösa pressen allarm genom en den 9 april 1875 i
tidningen »Post» införd artikel under rubriken »Krig i sigte».
Frankrike uppskrämdes storligen såväl däraf som af andra
företeelser, och Gortsjakov begagnade tillfallet att genom sitt
uppträdande i Berlin framstå som dess hägnare mot ett
verkligt eller förment tilltänkt angrepp från Tysklands sida. Däraf
föddes nu en allt bittrare ovänskap mellan Bismarck och
Gortsjakov.
På Berlinkongressen fick den ryske kanslern redan vid
första ceremonivisiten hos sin tyske rival, da han höll
på att blifva svart biten af »rikshunden» (som väl måhända
kunde något läsa i sin husbondes blickar), en förkänsla
af sin ställning, hvarigenom Berlinkongressens resultat blef
en förödmjukelse för Ryssland. Däremot begagnade Bismarck
hvaije tillfälle att framhålla Andrassy som sin bäste vän, på
samma gång den österrikiske rikskanslerens ungdomligt sköna
gestalt, ridderliga öppenhet och älskvärda väsen gjorde
honom populär både inom och utom kongressen. På
ockupationen af Bosnien fick han utan svårighet fullmakt, men som
ungrare var han i sjelfva verket föga belåten med den
tillökning, som sålunda bereddes åt monarkiens slaviska folkelement.
Inför tyska riksdagen gaf Bismarck kort före denna tid ett
vitnesbörd om sitt vänskapsförhållande till Andrassy, då han
vid ett tillfälle yttrade: »Till Österrike stå vi i förhållanden
af samdrägt, fullständig öppenhet och ömsesidigt förtroende,
hvilket är en stor sällsynthet, helst det föregås af tider, då
andra partier voro i Österrike mäktigare, än de nu äro. Ej
blott från monark till monark, från regering till regering —
nej, jag står, till min glädje och min ära, personligen med
grefve Andrassy i en vänskapsberöring, hvilken gifver ho
nom möjlighet att öppet till mig underställa hvarje fråga,
som han finner nära beröra Österrikes intresse; han har den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
