Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en af de sista OfeZfo-aftnarne med madame Malibran, som
jag lyckades göra min professor till vän; han hade ingen
plats, och jag erbjöd honom min, under den listiga
förevändningen, att jag skulle på bal hos engelske ambassadören.
Han trodde naturligtvis inte ett ord deraf, men mottog
platsen. Efter den dagen blef det oss en vana att mötas efter
föreläsningens slut, och vi gingo från fakultetens auditorium
till stora alléen i Luxembourg-trädgården, där vi logo en
läng promenad. Dessa möten, först tillfälliga sedan vana,
blefco snart en formlig öfverenskommelse, och jag kan
försäkra, att vi därunder icke talade ett enda ord om
rättsvetenskapen. Hvad vi gjorde, det var att låta passera
revy, analysera, kommentera, kriticera, diskutera hvarenda
kompositör från Gluck till Rossini, hvarenda sångare från
Clairval till Ponchard, hvarenda virtuos från Viotti till
Baillot, hvarenda sångerska från madame Branchu till
madame Damoreau, hvarenda opera från Castor och Pollux till
Wilhelm Tell... Efter tre månader hade jag stigit i
graderna: professorn och jag kallade hvarandra för du!
Under tiden började man tala om det snart förestående
uppförandet af Robert-le-Diable, såsom man talar i Paris
om det dagens »evenement», inför hvilket alla andra
intressen vika. — Nu vill jag visst inte jämföra slutet af
året 1831 med början af året 1890; gud bevars, det vore
att förlikna en sparfhök med en hafsörn, en varg med ett
lejon, skymningen med kolsvarta mörkret och en simpel
snufva med influensan! Men eftersom jag håller på att
återkalla i minnet det förra årets evenementer, så öppna for
ro skull företalet till Victor Hugos då utgifna »Feuilles
d’automne». Skalden uppräknar där med ett slags trotsigt
välbehag alla de anledningar till ängslan och oro, hvilka reste
sig vid tröskeln af året 1832: insurrektioner, revolutioner,
utländskt krig, borgerligt krig, kolera, brytning med
främmande makterna, resning af hemliga sällskaperna, brist och
hungersnöd, allmän ruin både för staten och enskilda; —
det är att rysa åt! Na väl, i trots af allt sådant, var ända
ifrån början af november den första frågan, när två
personer möttes: »hvad nytt om Robert? — Månn; tro det kan
vara möjligt att få en plats till första representationen? —
Alldeles omöjligt! redan för Çorton dagar sedan är allt
ut-såldt för de femton första! > Som ni ser äro parisarne alltid
desamma, och när Bismarck, Moltke, Gambetta, Raoult Regault,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
