Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Meyerbeer mottog Poncelet med en väns hjertlighet;
professorn presenterade mig som sin neveu, och hade han
i det ögonblicket i stället för sitt borgerliga namn burit en
Kohans eller Montmorencys, sa skulle jag ej känt mig stoltare
•öfver den plötsliga slägtskapen. Meyerbeer var artigheten
sjelf; men under det han uppenbarligen ansträngde sig till
det yttersta för att synas lugn och kunna hänvända till oss
sina vänliga ord, lyckades han ej fullkomligt i dessa
bemödanden. Hans upphetsning var till och med så utomordentlig,
han var så oöfvervinnerligt konsternerad, att det icke ens
kunde förklaras af den stora bataljens annalkande.
Slutligen, efter att en stund ha oafvändt betraktat mig, stälde
han till mig den oväntade fragan:
— Hur gammal är ni, unge man?
— Nitton år. — (Jag gjorde mig femton månader yngre ty
— Och ni har aldrig sett någon första representation?
— Aldrig!... (Nu ljög jag igen, ty jag hade redan
den 30 januari 1830 varit en af »claqueurema» vid den
ryktbara representationen af Victor Hugos Hernani på
Théâtre Français.)
Hans inre rörelse blef allt starkare, och han började
vandra fram och tillbaka, mumlande osaramanhängande
meningar:
— Ja, så är det!... Hvarför skulle ej denne unge
man kunna besvärja olycksödet? Om jag vore spelare ofch
hade förlorat allt på en enda sedel när, och om jag hade
framför mig en ung människa, som aldrig spelat förr, så
skulle jag skicka honom midt öfver gatan här till Frascati,
spelhuset, för att vända lyckan åt mig, och kanske skulle
han komma tillbaka med en förmögenhet... Hvårföre skulle
det ej kunna vara detsamma med det afgörande stora
partiet, som jag har att spela i öfvermorgon? . .. Rossinis like,
eller ringare än Carafa!...
Professorn trodde sig böra göra ett försök att lugna
honom :
— Se så, käre maëstro, tag mod till er! Hur kan ni
väl vara orolig, när ingen inom operan betviflar, att det
blir en lysande framgång? Jag dinerade i går i Café de
Paris med direktören sjelf, Véron; han påstår, att Robert
skall göra honom till millionär.. . Man talar om en balett
af nunnor, som måste bringa de surmulnaste i extas... Ni,
ni sjelf, är den enda, som djerfves misströsta...
Ür Dagens Krönika. X. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
