- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
211

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

detta, det är två för mycket! Ni vet väl, att två negativer
jaka, hvarför skulle då inte tre affirmativer neka?

— Ingenting är tydligare, tvärtom — svarade
Meyer-beer. Tre fall, det betyder, att min opera skall falla tre
gånger, eller med andra ord att man skall gifva den tre
gånger, såsom bruket fordrar, sedan strykes den från
affischen ... och så, död, förbi, glömd!...

— Nej, nej, icke så, utan i stället framgång, ära,
odödlighet! ...

Vi reste oss för att gå. Meyerbeer hejdade oss där
med några ord, som föreföllo mig mera melodiska, än om
jag hört Rubinis röst.

— Men er biljett, unge man? Tror ni, att ni slipper
ifrån den?

— Jag. . . en biljett åt mig? Men jag har ju ej minsta
rätt till en sådan ... jag har aldrig tänkt mig att begära...

— Det är just därför jag ger er den. Ni skall inlägga
i mitt verk er ungdom, er öppenhet, friskheten i edra
intryck ... Är detta då ingenting? Och tror ni väl, om det
berodde på mig, att jag ej skulle föredraga hundra unga
man sådana som ni framför ett lika stort antal blaserade
lejon eller motvilligt stämda konstkritici? Men ni skall klappa
händerna med kraft, eller hur? Låt mig se hvad edra
händer duga till. . . godt! långa och seniga ... pianisthänder...
Jag också har börjat med det; jag var en virtuos. Kanske
borde jag aldrig ha syftat högre.... Nu är det för sent.

Han framtog ur fickan en biljett. Derefter vände han
sig till professorn:

— Jag vill inte, såsom min hjelte Robert, göra sakerna
bara till hälften... Der är er nevös biljett, ni har redan
er egen. Tag nu också detta mitt kort, gå midt öfver
boulevarden och titta in till Leduc, chefen för
biljettkontrollen på operan, samt bed honom från mig, att han byter
om den ena af edra biljetter, så att ni får plats bredvid
hvarandra. . . Adjö.. . au revoir! Hade jag den lyckan att
vara katolik, skulle jag säga: bed för mig!. ..

Yi gingo, efter att ha förnyat våra tacksägelser. Väl
Qtkomna på gatan, fattade min följeslagare min arm med
en sällsam blandning af rörelse och glädje.

— Den där spåqvinnan har haft sitt goda med sig, —
sade han, — det är kanske henne, som du har att tacka
for din biljett. Ty jag tror bestämdt, att vår stackars store

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free