Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafresoppa på mjölk med små sockerbröd, hvad i det
franska köket kallas en »potage au lait d’amandes».
Utbytet af biljetten försiggick utan svårighet, tack vare
Meyerbeers kort, hvilket på kontrollören verkade som en *
trollformel. Vi erhöllo de bägge numren 95 och 97.
– Och nu farväl! — sade professorn; om du vill, och
for att vara säker på att komma i god tid, så dinera vi
tillsammans hos Biffi, hvars fönster ligga utåt operans
peri-styl. Låt oss mötas kl. 6 precis.
Och två dagar senare slogo sig två claqueurs, en
student och en professor, ned hos Biffi, den italienske
restaura-tören vid rue Le Pelletier, bägge så gripna af den festliga
qväll som väntade dem, ätt det helt visst den gången skulle
varit dem omöjligt att skilja en fasan från en nötskrika och
en tryffel från en rofva! Däremot Hade professorn varit så
mycket angelägnare att skaffa oss ett bord vid ett af fönstren,
så att vi kunde iakttaga, hvad som tilldrog sig på gatan.
Vi betraktade ömsevis teaterns upplysta façad och barrièrerna
framför ingången, hvilka hade svårt att stå emot den växande
mängden; vi sågo vexelvis på våra ur och på pendylen i
restaurationsrummet, och när den första vagnen stannade
framför teatern, reste sig professorn.
— Stunden är inne, — sade han.
* *
♦
Paris’ Stora Opera, hvilken efter mordet på hertigen
af Berry 1820, hade sett sin sal jämnas med jorden, — det
var afsigten att »rena» platsen genom uppförande derstädes
af ett chapelle expiatoire, — hade från 1821 fått sig anvisad
en provisorisk sal vid rue Lepelletier, hvilken hade bygts
så fort som på 1 år och 3 dagars tid. Provisoriet kom
att räcka länge nog, nämligen ända till 1874, då operan
odelades genom en eldsvåda, och dessa decennier
representera på samma gång den mest glänsande period, som den
lyriska konsten någonsin haft — och förmodligen någonsin
kommer att fa — Frankrike eller något annat land.
Man har ofta beskrifvit fysionomien af en première;
detta obestämda ofattliga sorl, som utgår från två tusen
bröst och hvilket för den af oro darrande författaren skall
förbytas i sympatiska applåder, ovilligt mummel eller iskall
tystnad. Ulan att öfverlemna mig åt min håg att förnya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
