Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den omarbetade upplagan åter säger han på 162:a
sidan i samma arbete: »Det som fattades (den första
upplagan), den der innerligheten, den der kärleken, som ni
kallade det, och som jag aldrig kunde förstå — den, ja, nu vet
jag, hvad den är, och nu måste jag göra om stycket —
på vers.» Det har- kommit ett nytt element med, det
lyriska, kärleken har trädt fram jämte de tankar författaren
förut velat uttrycka. Detta har meddelat sig åt formen,
men ej blott åt den utan, som vi längre fram skola fa se,
äfven åt karaktersteckningen.
Men det är ej blott dialogens form som är en annan,
äfven kompositionen är helt olika. Den är vida mera
koncentrerad och beherskad. Till en början ville författaren i
ungdomlig frihetsträngtan bryta äfven med dessa
skran-kor. Han sade: »Ingen enhet i rummet Handlingen sjelf
skall betinga tablåernas och akternas antal.»
Detta gör, att vi i den gamla upplagan ha 8 tablåer
utom ett utom handlingens ram fallande mellanspel, under
det att vi i den andra, frånräknadt det äfven utom
handlingen stående efterspelet, blott ha fem odelade akter.
Äfven i fråga om personalen märkes i den omarbetade
versionen en stark koncentrering.
Intresset samlar sig kring hjelten Olof, och de andra
figurerna förlora i betydelse bredvid honom.
Gerdt bokprentare, i första upplagan jämnbördig med
Olof sjelf i intresse, om icke honom öfverlägsen, krymper i
hop till en bifigur, och kung Gustaf träder alldeles ut ur
handlingen för att endast ingripa i den genom sitt organ marsken.
Denna koncentrering är dels en följd af’ författarens
större herravälde öfver tekniken, dels deraf, att det rent
konstnärliga intresset nu är det väsentliga för honom. Han
vill skrifva ett spelbart godt teaterstycke. När han skref
stycket i dess första form var det tendentiösa, det
polemiska intresset minst lika starkt hos honom. Han ville i
dramats form ge ett uttryck för alla de revolterande tankar
som sjödo inom honom. Att få fram dem var
hufvudsa-ken, den form de fingo bisaken.
Detta ser man bäst af följande uttalande i den af oss
redan citerade dagboken:
»Dramat var den lämpligaste formen, genom hvilken
man kunde få säga allt och sedan i femte akten taga till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
