Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barndomshem, men då finner stället förändradt och
människorna helt andra. Sa finner S. äfven att »allt är likt sig
och dock så annat». Mest. förefalla honom människorna
främmande.
»Langs med husens rader han strofvar,
Väntar fånga en vänlig nick.
Då och då sitt minne han pröfvar
När han möter en slöjad blick.
Endast främmande, nya typer
långsamt skrida mot bönhus och bank;
böjd är nacken och steget kryper,
släckt är ögat, och hyn är krank.
Ser han skymta i myllrande skaran
ungdomsvännen, så för den brådt*
visar ryggen åt kättarn och faran,
bleknad kind och håret i grått. >
I hans forna hem »hålles nu ett magasin»; han känner
den hemlöses hela bitterhet:
Och när röfvame hafva kulor
— sköna kulor i parentes —
nöt du gatan med slitna sulor,
lägg ditt hufvud, hvar sten det ges,
ut och leta, gatan har stenar,
gränderna eljest de ha hotell,
fågeln bygger sitt näste på grenar,
vargen sofver i egen fäll.
Må vara, att första intrycken kändes sådana; men till
all lycka hafva de icke behöft blifva varaktiga och bita sig
in. Strindberg far väl nu som förr erfara, att man ogillar
och beklagar åtskilliga af hans berserkshugg, men hätsk
förkättring behöfver han ej frukta, det har nog visat sig
af de honom egnade hyllningarne; välment och uppriktig
välönskan möter honom vid det nya skede, som synes
förestå i hans utveckling. »Det brända templet vill jag
återställa», lofvade Fritjof vid sin hemkomst, och då förlät maa
honom snart den tempelbrand, som vållat hans bannlysning.
Så ser sig väl nu äfven Strindberg hafva återfått gamla
vänner och vunnit nya, ja äfven forna motståndare räcka
honom nu handen till glömska af forna strider.
Den bakgrund, mot hvilken han vemodigt ser det
närvarandes lif bryta sig, ligger väl måhända längre bort i tiden
än hans Stockholmslif för ett halft decennium sen. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
