Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rid det där stället om hertig Friedland — har var det na denna
passus lydde, min ange vän?»
Informatorn reciterade:
Vid Stralsund man redan varsnat hertig Friedlands hanefjäder.
Ingen tvekan. 8värdet dragés. Snart i Tyskland står hans här.
Han var Sveriges store hjeltc, nu han mänsklighetens är.
»Nå», inföll prosten på nytt, »Friediand, d. v. s.
Wallen-stein, var Sveriges store hjelte och är nu mänsklighetens — går
bror in på det?»
»Författaren menar naturligtvis GaBtaf Adolf, det kan en
bliod höna begripa», blef det något generade svaret.
»Tackar för komplimangen!» Menar, ja! »Men sådana
licentise poeticao ha aldrig varit tillåtna. Det kan vara nog med
den sortens, där poeten glömmer, att han nyss liknat den
ao-stormande katolicismens krafter vid »svarta böljor», och låter
dem vid ankomsten till norden förvandlas till ett »koppel».
Venus Anadyomeoe har jag hört talas om, men skumfödda
hundar — åh fy!»
»Bror flr gerna glänsa med sin klassiska lärdom. Jag kan
icke disputera emot. Men så litet jag än eljest bryr mig om
versmakeri, håller jag nu på att få höra, hvad det står i bladet
om vår noble Axel Oxenstierna. Som artig värd kan väl inte ...»
»Nej, för all del! Hör och njut, bror! Efler väl utstånden
pen skall jag för vår ange vän här samla i hop mina
anmärkningar, sätta upp dem skriftligen till och med. Af hans ifver
att läsa förmodar jag, att han personligen är bekant med den
sannolikt ännu mycket unge och omogne författaren — hvem
vet, kanske är det han sjelf till och med?» tilläde prosten
med en skarp, litet sarkastisk blick.
Informatorn hade svårt att hålla sig för skratt, men
förnekade författarskapet.
»I yngre år», tilläde prosten, »då jag var kollega vid en
trivialskola i Stockholm, vederfors mig hedern af en prisbelöning
i svenska akademien, ooh jag är således icke alldeles opröfvad i
▼ittra idrotter. Särskildt mins jag ännu väl de förträffliga
an-mlrkniogar om stil eller skrifart och i prosodien, som innehållas
i akademiens språklära, och af hvilka det synes mig, att
Oxen-rtiernas sångare bort taga närmare del, innan han försökte sig i
den högre koren.»
»Alltså läser magistern», dekreterade majoren, efter att hafva
kppjat på sin toddy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
