- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
252

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men allt detta tager sin tid och skulle i allt fall ej hinna
visa något resultat på en dryg mansålder. I de nämda
Dala-socknarne däremot skulle saken omedelbart låta sig sättas i
verket. Där finnas medel fullt upp, och där fordras det blott
att göra klart för kommunerna, hvilket ofantligt gagn de skulle
göra sig själfva och desslikes hela riket, om de af sina skogs>
räntor ville anslå hvad som erfordras till alla kommunens
medlemmar från och med CO års ålder med en årlig lifränta af
100 kronor for hvardera. För att då undvika någon vidlyftig
apparat med bokföring, förvaltning, utbetalning o. s. v. kunde
ju de 100 kronorna för hvarje pensionstagares räkning årligen
insättas i postsparbanksbok vid närmaste postanstalt, med samma
frihet för bokens innehafvare att disponera dem som andra å
postsparbank insatta medel.

På- detta Bätt skulle de stora Dalasocknarne gå i spetsen
för hela riket med arbetarefrågans lösning. Och det skulle
blifva ett i hög grad lärorikt föredöme, som komme att i sina
följder för Dalabygdens sociala lif uppmärksammas och
studeras af statsekonomer och politiska män både inom och utom
vårt kära fädernesland.

Men ingen man skulle såsom Ni, herr landshöfding, vara
i stånd att bringa denna sak till ett lyckligt slut. Ingen kunde
med det anseende och förtroende som Ni fä de ärlige
Dala-gubbarne till att inse, hvilket storverk de här kunde uträtta, och
vinna deras intresse därför. Det är väl ingen lätt sak, kan jag
tänka mig, att komma till rätta med dem, — ty dalkarl&rne
äro väl lika styfsint folk ännu i dag, som de voro på Tuna
hed i verlden. Men ingen har häller förstått vinna deras öra
såsom Ni, herr landshöfding, då det gälde att bygga
allmännyttiga järnvägar och bryta ned allsmäktiga sågverk smonopol.

Herr landshöfding! Jag väntar intet svar i ord, fullt
förvissad som jag är, att Ni, när håbt omständigheterna det
med-gifva, skall vara lika villig som mäktig att gifva det i
handling.

Demokrat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free