- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
306

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

endast hvad som rätt är enligt vanliga ansvarighetBgrunds&tser
och begära ej nSgon gåfva, något som i högsta grad skalle strida
mot deras själfkänsla. Om en olycka skett genom arbetarens
egen försummelse och oförsigtighet, så kan det ej falla honom
in att begära ersättning på annat sätt än genom sin egen hjälp*
kassa eller det bolag, där han försäkrat sig mot dylika fall. Äf*
venledes då en olycka skett genom en händelse för hvilken
ingen människa kan sägas bära skulden. En arbetare, hvilken
inkallats såsom vittne för parlamentets komité, tillfrågades, om han
vore af den åsigten, att arbetsgifvarne borde vara ansvariga äfven
för sådana olycksfall, hvilka vållats af arbetarne själfva, och han
svarade: No, that would not be fair — det vore ej billigt.

Lagen af 1880 faststälde gränserna för ersättningsskyldighet;
men man aktade sig väl för att fastställa någon tariff eller
fråntaga arbetare ooh arbetsgifvare rätten att på enskild väg komma
öfverens om sättet och storleken af ersättningarne. Det var de
båda parterna obetaget att enligt öfverenskommelse inrätta sig
sä, som de funno fördelaktigast. Vi skola anföra ett exempel.

Då lagen blifvit antagen, säger Bromsen, läto grufegarne i
Lancashire och Cheshire sina arbetare veta, att man ville opp*
höra med som hitintills att inbetala frivilliga bidrag till
arbetar-nes Permanent Relief Society; i stället därför ville man na
upprätta en grafegarnes ömsesidiga assuransförening. Detta var för
arbetarne en mycket obehaglig underrättelse och deras
representant Pickard offentliggjorde en skrifvelse till grufegarne, däri han
förordade, att man begagnade Perm. Relief S. såsom bas för en
öfverenskommelse, därvid grufegarnes ansvarighet enligt lagen
skulle upphöra. Man skulle då undvika många rättstvister.
Ansedda jurister hade uttalat, att lagen »ej hade afskurit
arbetsgifvarne från att afgifva sin ansvarighet genom assurans». Följden
blef att arbetarne enligt uttrycklig öfverenskommelse afstodo från
sina rättigheter enligt lagen mot att grufegarne inbetaide vissa
bestämda bidrag till Perm. Relief S. och att storleken af
ersättning under tiden för arbetsoduglighet faststäldes.

Man ser, huru principen om frihet och själfstyrelse går som
den röda tråden genom allt, äfven där vissa lagbestämmelser
funnits nödvändiga.

Försäkringen mot olycksfall sker i öfrigt i England under
många former. Arbetsgifvare ha upprättat ömsesidiga
föreningar, hvilka öfvertaga försäkring af ersättningar enligt lagens
bestämmelse om ett maximum utgörande summan af de sista tre
årens lön, men hvilket man föreslår faststäldt till £ 250. DiU-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free