Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbållandet mellan herre och tjänare, mellan handtveikaren, 6om
i sitt hem utöfvar sitt yrke, och hans gesäller och lärgoasar,
sooi bo hos honom och äta hans bröd, har i det stora hela g&tt
i grafveo . . . Men hvad det praktiskt gäller är att se sakerna
som de äro. Arbetsgifvarne måste lUra sig att förhandla med
arbetarne som med jämlikar; detta är ett hufvudvilkor för att
komma till en fredlig uppgörelse . . . Men detta medgifvande af
arbetarnes oberoende och jämlikhet innebär erkännandet af
fack-föreniogarne såsom deras representanter . . . Arbetsgifvarnes
klagan, att de äro tvungna att förhandla med sina arbetare såsom
en enhet i stället för med hvar och en särskildt, är dessutom
iokonseqvent, ty de behandla vanligen själfva sina arbetare som
en sådan enhet. Aflöning pr styck fastställes vanligen lika för
alla arbetare; alla träffas lika af aflöningssättet, af anordningar
för skyddsåtgärder m. m. . . . I allt detta spårar man ett och
samma betraktelsesätt: samtliga arbetare uppfattas såsom en
en-bet med gemensamma intressen ... Men arbetsgifvaren gjorde
anspråk på uteslutande bestämningsrätt och vägrade att diskutera
frågor om lön eller arbetssätt, ämnen, i hvilka arbetaren har ett
lika stort och berättigadt intresse som arbetsgifvaren. 1
maskin-byggarnes strejk 1852 vägra arbetsgifvarne att antaga de mest
böfliga inbjudningar å arbetarnes sida om en gemensam
förhandling och att mottaga deras deputation. Och ägde verkligen
sådana förhandlingar rum, så »medgåfvos» de, ett möte
»beviljades». Men om arbetarne där sökte göra gällande sitt af lagen
erkända lika berättigande att ha ett ord med i laget vid
arbets-nlkorens bestämmande, så hette det, att de ville »diktera». Men
det blef i stället fortfarande arbetsgifvarnes dikterande. »Jag
är herre, I ären arbetare!» utropar en arbetsgifvare. »Vi äro
inga slafvai», blir svaret, och strejken är i gång. Och man
frågar icke längre, hvar rätt eller orätt ligger, det gäller blott
att motstå kapitalets tyranni . . »Diktera är ett ord», säger
Kettle, »som kostat den industriela befolkningen ganska mycket».
Ocb man kan ej alltför noga ihågkomma, att med denna sin ny
vunna jämlikhet och med arbetsgifvarnes mer eller mindre
nödtvånget lemnade erkännande af den samma, arbetaren med sin
forna tjänareställning i friskt minne som alla nyligen
emancipe-rade klasser är högst känslig för missaktning, för den minsta
håntydning på det forna feodala förhållandet. Hur många
strejker ha icke föranledts endast af arbetsgifvarnes vägran att
mottaga arbetarnes deputationer, flera nästan än själfva deras
fram-itilda anspråk! Hur ofta har brytning ej inträffat endast i följd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
