Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot slutet af april bemärkte jag en påfallande
förändring i Christen Urhans sätt och hållning. Annars alltid
så lugn, så herre öfver sig själi, lyckades han nu ej att
dölja för min blick sin oro och inre rörelse. Hans lynne
blef ojämnt, hans distraktioner voro otaliga, än irrade ett
saligt leende på hans läppar, än rynkade han ögonbrynen
och vände sig bort, liksom för att undslippa en plågsam
syn. Under våra promenader tryckte han min arm
understundom nästan med stormande häftighet; därefter kunde
han bedja mig lämna honom ensam, och jag säg honom
vandra med långsamma steg framåt och med hufvudet sänkt
mot bröstet. När han åter närmade sig mig, stodo hans
ögon fulla af tårar. Slutligen, en afton, då det icke var
representation på operan, fattade han min hand och
framstammade denna fråga:
— Är ni värdig Henne?
— Hvilken Henne?
— Ni skall få veta det sedan... kom med nu !
Han lät mig passera genom det mörka galleriet, hvilket
ledde från passage d’Horloge till rue Grange-Batelière, midt
genom själfva operahuset och der artisternas entrée befann
sig. Därefter vägledde han mig genom hela den labyrint i
den inre operan, där en profan nästan omöjligt kan hitta,
samt lät mig slutligen hamna i en af salongens
orkester-feuteuiler.
— Det är då en repetition ? frågade jag honom sakta.
— Nej, men en audition, en profsjungning, svarade han
så tyst, så tyst och med en sådan rörelse, att jag snarare
gissade än hörde svaret.
Upplysningen inskränkte sig till det oundgängligast
nödvändiga: rampen samt här och där några gaslågor;
ingenting mer. För hvar och en, som ej är van därvid, hafva
dessa stora och vida, tysta och tomma salar med djupa
rymder af mörker och skugga någonting ej blott ödsligt,
men hemskt. Det är ett betecknande märke for nöjets
mötesplatser, att så snart de stå tomma, tysta och icke
upplysta, få de någonting dystert och sorgmodigt En kyrka,
Wars portar stängts, och där blott en enda liten lampa
brinner i helgedomen, är och förblir alltid Guds hus. Dess
enslighet, dess mörker och tystnad innebära likasom en
fortsättning af de ord, som prästen talat till hjärtat och sinnet,
af de trognea psalmer och af våra heliga ceremonier. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
