Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men säg mig då åtminstone, innan ni reser, ordet
till denna gåta?
— Ja gerna. .. Jag är son till en fattig herde från
trakten af Einsiedeln, och såsom liten brukade jag bära till
klostret mjölken af våra kor och våra getter. Jag hade
uppnått mitt tolfte år, utan att känna annan musik $n visorna,
som vi bruka sjunga bland våra berg. Men sedan någon
tid märkte jag, att en af munkarne, pater Anselm, betraktade
mig med en välvillig uppmärksamhet. En morgon ropade
han på mig, ställde med godhet några frågor till mig och
lät mig sjunga en af mina folkvisor. När han så hörde, att
jag var sjätte barnet af en talrik familj, sade han:
— Vill du bli en af våra korgossar? Jag skall lära
dig katekesen och musiken.
Detta var höjden af mina egna önskniugar, och jag
mottog anbudet med outsäglig glädje. För mig började nu ett
nytt lif. Jag biträdde, när han läste mässan, och fick
deltaga i kyrkosången de stora helgdagarne.* Jag fick lära mig
studera i goda böcker. Religionen och musiken togo på
samma gång väldet öfver min själ, och jag har aldrig
kunnat skilja dem åt. Jag var så lycklig, så lycklig! Min
dyre och heligt fromme beskyddare öfverskattade kanske
mina musikaliska anlag, och han ville nödvändigt göra mig
förtrogen med alla harmonilärans och kontrapunktens
hemligheter. Innan han sjelf ingått i klostret, hade han varit
den ryktbare abbé Georg Voglers bäste elev och spelade
beundransvärdt nästan alla instrument. Efter hans råd
valde jag altviolen och gjorde mycket hastiga framsteg.
En natt — jag var då aderton år gammal och det var
julnatten — låg jag knäböjande framför altaret, och alla
munkarne hade intagit sina korstolar, medan pater Anselm
läste mässan. Jag skulle sjunga Palestrinas »Se Guds lam».
Min fasta föresats var sedan en tid, att innan ännu denna
heliga dag gått till ända, meddela min välgörare, att jag
blott hyste en enda önskan i hela världen: få inträda i
religionens tjänst, anlägga munkkåpan och inskränka till
klostret hela min horisont, hela mitt lif.
Jag bad med brinnande andakt under påkallan af min
skyddsängel. Och jag kunde tro, att han svarade mig, ty
i samma ögonblick, efter orgelns preludium med en ström
af harmoni, höjde sig en röst, en röst... ack, min van!
aldrig skall jag kunna göra för eder begripligt hvilken elek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
