Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bättre. Musiken kan vara en himlaboren jungfru, men också
en farlig sirén. Skulle eder konst sätta er i beröring med
teatern, så var på er vakt mot sirenen och var jungfrun
trofast. Tänk ibland på Einsicdelns kloster, där edra
ung-domsdagar förrunno, och på pater Anselm, som håller er
kär ...
I ett utbrott af from tacksamhet fattade jag hans
händer och sade under tårar: — Ej blott lofvar jag att vara
trofast, men äfven såsom frånvarande skall jag följa klostrets
regler. Och för att ständigt hafva i minnet min föresats
och mitt löfte, skall jag bortlägga mitt namn Wilhelm och
kalla mig Christen.
Jag har hållit mitt ord.
— Men säg mig, återtog pater Anselm, på hvad sätt
tänker ni återfinna eder idealiska sångerska, hvars namn ni
ej ens känner?
Jag kände mig tillintetgjord; på detta hade jag icke
tänkt.
— Jag känner det, tilläde han småleende. Hennes far
har meddelat det åt priorn ... se här, tag detta! — Och
han lämnade mig ett visitkort.
Två dagar sedan var jag borta, afrest. En af de
konstnärer, till hvilka pater Anselm hade adresserat mig — han
var kapellmästare i Carlsruhe — mottog mig med så mycken
hjertlighet, att jag anförtrodde honom mitt sökande, min
dröm, min galenskap.
— I edert ställe, sade denne, så vet jag nog, hvad jag
skulle göra. I stället för att resa från stad till stad skulle
jag fara direkt till Paris, och jag skulle försöka få en plats
vid operan. Förr eller senare skall den unga sångerskan
komma dit för att låta höra sig. Paris är en magnet, som
ej kan motstås, och våra artister tro sig aldrig säkra på sin
talang och sin framgång, förr än publiken i Paris bekräftat
Europas domslut.
Jag följde hans råd. Väl mottagen af Habeneck,
be-höfde jag ej längre än i sex månader vänta på platsen som
första altviol... Men ack, jag har i åtta år väntat på att
få höra den stämma, som outplånligt inträngt i min sjal,
och som omstörtat mitt lif. Och nu i dag är jag olyckligare,
än om jag hade förlorat det för allo.
— Hvarför?
— Har ni ej förstått det? Emedan det var hon, som
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
