- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
331

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

positören, artistiskt sorglös, glad och munter ander alla
motig-heter, underrättade sin mor om ledsamheten endast genom att
sända henne ett brefark, hvarpå han ritat en stor bate]j, (ital. fiasco).
Efter nederlaget 1816 i Roma med »Torvaldo ooh Dorliska» fick
stackars mamma Bossini ett nytt olycksbref, denna gäng dock
lyckligtvis med en liten butelj, fiaschetto. Man kan tänka sig,
hor ens vänner skola se ut, när man har gjort tvä så lysande
nederlag slag på slag ooh därpå vill mäta sig med en erkänd
storhet!

Hvilken afton den 26 december 1816! Jast en »god och
fridfull jul» för den stackars maéatron, som enligt tidens genanta
sed måste spela pianot i orkestern. Kort efter spektaklets böijan,
böijade spektaklet. Almaviva skalle aokompagnera sig sjelf till
serenaden på guitarr. Serenaden böljar och — slätar genast,
ty — o öde! — man hade glömt stämma guitarren. Emanuele
Garcia-Almaviva måste nu göra det ftr öppen ridå. Man tänke
sig den eldige spanjorens raseri och nervositet framför och den
eldige italienarens nedanför rampen vid pianot! Också vred och
bände den hetsige Garcia så häftigt, att — pang! en sträng
brister, och nu måste han sätta den i ordning inför publiken, och
hvilken publik! Skrattsalvor, kattjamningar, tuppgalningar och
hvisselpip genomskära salongen likt fräsande blixtar. Na
uppstämmes ändtligen serenaden, som denna afton bestod i en af
Garcia upptecknad spansk folkmelodi, den Rossini för lokalfärgens
skull inlagt i operan. Ack, han fick för sin lokalfärg! Pabliken
ville knappt höra den för dess öron främmande melodien till slat,
stämde in och karrikerade de spanska koloraturerne på ett sätt,
som gjorde den stackars hetlefrade Garcia halft vansinnig af
raseri. Han knytte näfven åt en ärad publik och rasade ut. Figaro
in efter denna lofvande början! Han hade i största ångest stått
i kulissen under arians förspel, som åhördes med relativt lugn,
lognet efter stormen. Zamboni-Figaro hoppade nu in och — åh!

Pabliken blef nu alldeles galen af skratt, ty — o ve!
Fi-garo hade också en gxdiaire, hvars anblick så muntrade Romuli
ättlingar, att — inte en not hördes af »Largo al factotum».
Rosina utträdde nu på balkongen, och Rossini började andas ånyo,
ty signora Righetti var pablikens favorit. Händerna lyftes till
en applåd, men signoran bade ftr b råd tom, hon hann fbrut sjunga
sin första replik, och glädjen stod högt i tak på nytt med en
förfärlig skrattsalva. Hon hade ju också sjungit:

»Fortsätt, min älskling, gå på si så der.»

llosina ut, Almaviva in. Icke en stafveUe blef nu börd af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free