- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
332

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mansduetten, under hvilken signora Bighetti led helvetets qval,
iy strax därpå skulle hennes stora aria komma. Olada rusade
Garoia och Zamboni ut hvar åt sitt håll; dödsblek under
sminket stapplar den glada lifliga lilla Bosina in. >Una vooe
poco fa.» Den unga signorans förskrämda hållning, hennes
bedjande ögonkast, ungdom, skönhet och röst — allt b6vekte den
rysliga publikens hjerta. Trenne långvariga applådsalvor helsade
arians slut. Rossini måste nu upp från schavott till pianostol
och buga. »Oh! natura», mumlade han därpå argt till signoran.
»Tacka den, ni», hviskade denna till svar, »utan den hade ni fätt
sitta vackert still!»

Men — ack! Figaros åsyn kom därefter hvisselpiporna
ånyo att skräna, och de höllo troget på under hela resten af
akten, ökande sin styrka och häftighet, allt efter som finalen ökade
sin, så att; när Crdurstrettan med sin unison uppstämdes, utbröt
i salongen ett så helvetiskt oväsen, skrik, skrål och skrän, att
sångare och orkester, begge i forte fortissimo, blefvo formligt
uttjutna och ridån föll under bullrets kulmen. Då steg Rosaini
upp, vände sig mot publiken, höjde ironiskt på axlarne och alog
ut med händerna; hvarpå han gaf publiken en liten applåd. Pu*
bliken blef af denna pikanta pantomim så infernaliskt rosenrasande,
att den — molteg.

Den sparade sig till andra akten, hvaraf icke en ton hördes.
Det oväsen^ som nu fördes, trotsar all beskrifning. En hedervärd
romersk medborgare ilade hem efter sin — tupp, som instämde
i det allmänna galandet men lär ändå, jämförd med de andra
gal-ningarne, visat en lofvärd moderation. Dessa andra hönshjärnor
slogo med klaffar, stötte med käppar, lefde med lösa stolar
(polismästaren var uppenbarligen skral i ämbetet), kastade ned
plommonkärnor, byxknappar och allehanda mindre projektiler på scen
och orkester, hvilka projektiler dock stundom hamnade i salongen,
hvadan privata slagsmål och enskilda trätor samtidigt utagerades
i denna fridfulla teatersalong. Ensam lagn midt i detta
obeskrif-liga kakalorum, *>att Rossini sjelf vid pianot, erinrade sig
Beaumarchais’ liknande öde, där dennes Barberare först gafs, fick och
gaf en örfil vid utgåendet i korridoren, gick sen hem och lade
sig. Sångarne och sångerskorna rasade ooh fasade i sina kläd*
loger, men den ömtyertade Rosina-Righetti föreslog då, att man
skulle ila till Rossini för att trösta il povero maöatro.. De
mot-togos af — Rossinis snarkningar. Han sof sött ooh ljuft.

Vid andra representationen tog den romerska publiken det
icke oäfna beslutet att försl höra oeh sedan bedöma operan. Nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free