- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
334

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ook svenska sångerskan Henriette Nissen-Saloman 1844 gjort god
lycka inför parisarne trots madame Persiani, som med sin
allena-stående koloratur sjöng rolen samtidigt. Bland öfriga mer
bemärkta sångare, som i Paris bidragit till operans framgång, &ro
att nämna Kossini sjolf som Figaro (detta dock endast privat).
För Carvalhos skull gafs andra akten på Théâtre Lyrique i slutet
af 50-talet. Både Bosio och Carvalho fördunklades på 60-talet
af Adelina Patti, enligt Rossini sjelf verldens yppersta Rosina,
trots maëstrons förargelse öfver de friheter hon tog sig med
partiets vocaliser. Rosina är nämligen ett mezzosopranparti och
Rossinis fiorityrer i sammanhang dermed. Men Patti, som är hög
sopran, lade med svåger Strakoschs (som Rossini se’n inte kunde
tåla) hjelp om partiet, lät bli låga a och giss, tog i stället höga
ciss och E och vände alldeles upp och ned på blomsterkorgen.
*E dmina, ma — — —» sade också alltid Rossini. Rosioa
har för öfrigt för Patti varit en källa till tusentals framgångar
och — förargelser, bland de sistnämnda ingen värre än den »att
hon endast var Rosina i allt.» Då blef Patti rasande,
storm-grät i kulissen åt de stormande Rosina-applåderna och sprang i
fullt vredesmod upp i sin klädloge. »Hädanefter skall jag spela
Valentine, Margareta, Donna Anna, jag — jag — är — är —
ingen — — bu-hu-hu-hu-huffa — — —»

* *

*



Fröken Petrhm Rosina är en täck aqvarell i matta, bleka
men rätt distinguerade och väl valda färger. Denna sourdine
börjar redan i det vokala föredraget, som ledigt och väl gjordt
är idel konsertsäng. Rösten klingar spröd och kall, Rosinas
känslor uttryckas nog, men ej med den spanska bris, som glänser
i partiet. Entréarian är redan af kompositören gjord väl kall
och tvärsäker, föredraget måste här ila kompositionen till bjelp
och teckna i mer smekande forger den unga, förtryckta flickan,
hvars triumfrop komma omotiveradt tidigt och strida mot
karak-tersteckningen. Denna aria har aldrig hos oss sjungits efter
Rossinis noter, naturligtvis blef detta icke fallet nu heller och
kunde ej blifva det, när arian är skrifven för mezzosopran och
fröken Petrini sjunger sopran aigu. De extrabrodier, som af den
unga sångerskan i denna aria utfördes, lände henne till heder,
koloraturkaskaderna porlade luftigt och graciöst. I sin helhet
öfver-träffade arians utförande mycket den senaste Rosinas, d. v. s.
fröken Andersson, som inlade mer nerv i sitt spel, ehuru ej ens hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free