Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nr en fullblodig Rosina. Åtskilliga grepp i scenerna med Figaro
och doktorn voro talangfullt inlärda, men framträdde väl enstaka
och utfördes äfven de för salongsmessigt* I finalen svek den
svaga stämman, särdeles som Rosina under början måste sjunga
i fonden. Orkesterns barbariska »ackompagnement» gjorde sitt
till ooks&. För sångscenen hade frk. Petrini valt Lindas stora
aria nr Donizettis likalydande opera, ett temligen fult musikstycke,
men som för denna Rosina visade sig högst praktiskt, emedan
det ockrar på höga tonsteg och staccativocaliser (rolen skrefs för
Persiani, hvars specialitet låg i dylikt). Arian gafs i tekniskt
hänseende charmant, de yra staccatitonerna hvirflade som
äppelblom i vårstormar. Uttrycket var däremot lika med noll, arian
föredrogs helt och hållet tribunmessigt. Därigenom förfelades
åtskilliga fina och muntra pointer, som af Trebelli t. ex. skarpt
framhölls under hennes roliga återgifvande af Carmens habanera
med allusioner på Lindor och Bartholo.
En erinring om Fritz Arlbergs excellenta Figaro fick man
i elevens« Hr Linden tycktes oss åtminstone vid 3:dje
representationen spela Bin rol med stor lycka. Han förmedlade berömligt
den nästan alltför stora Arlbergska prydligheten med Robert Ohlsons
väl domestikala utförande af titelpartiet, var groft nonchalant och
örfilstäck på det naturligaste sätt, på samma gång som vig, listig,
smidig, full af tusan. Vid 3:dje rep. gick arian i dramatiskt
hänseende förträffligt, endast i prestot saknade hr L. sin mentors
unika tungffcrdighet, men alla andra ställen fingo vederbörliga
tributer i föredraget, särdeles »Figaro, Figaro, Figaro, Figaro» och
’kärleksintriger, dem jag förtiger.» Hade blott detta lifliga och
uppmärksamma föredrag uppburit en duktigare röst! Figaro är ett
bravurparti för hög baryton eller baritenor, till ooh med tenor
(0. Strandberg har sjungit Figaro bl. a.). Men med så föga
favorabel röst åstadkom hr L. genom intelligens och påpasslighet
rätt drastiska effekter, särdeles i den stora finalen, som från
början till slut gjorde den unge sångaren all heder. Äfven i sista
akten hade hr L. många goda ställen, särdeles i trion med dess
muntrande älskogskarrikerande. Vi kunna ej annat än anse hr
L. som en af senaste tidens allrabästa Figaro. Glaset är litet,
men han dricker ur sitt glas.
Hr Arlberg har ock utfört Bazils rol, som nu gafs af hr
Johanson, äfven han ur dramatisk synpunkt högeligen berömlig.
Flera roliga smådrag kryddade framställningen, som äfven hedrar
br Josephson, hr sångmästarens mästare. Blott det lilla draget
att titta i nyckelhålet, när han hör någon bullra i farstun, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
