Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kända roler i Mefistofeles, Carmen o. s. v. och innebar intet nytt
utöfver hvad vi i dessa spalter förut nämnt om hennes
förträffliga, men högst ojämna framställningar. Till sångerskans heder
må emellertid nämnas, att hon sökt mildra några af de mest
stötaode cynismerna i sin Carmen och sina begge
Gretchenträd-gårds-scener, af hvilka den i Gouuods opera sista gången
spela-des något mer å la Goethe än i December, h vil ket mer än väl
kande behöfvas, hvaremot den vokala prestationen icke stod på
samma höjd nu som då. Särdeles balladen om kangen i Thale
fick denna senare gång ett i musikaliskt afseende rent af
otill-fredsatällande utförande. Portamento är en god sak, men dess
öfverdrifter låta illa. De granntyckte, musikförståndige och
eldblodige italienarne skulle ha hvisslat ut en 6ådan balladsång.
Nyanseringen lemnade ock denna afton mycket öfrigt att önska;
något jämntjockt och ointressant hvilade öfver sången. Frk.
Oaelio har icke många naturliga förutsättningar för Gounods opera
utom sin smärta figur möjligen, hvadan det i alla fall är duktigt
af henne att ej värre misslyckas däri. Ett parti, som mycket
bättre lämpar sig för sångerskan, är Meyerbeers Valentine, där
bon i utlandet, exempelvis Berlin, gjort god lycka, om ock ej
som Jenny Lind i verlden väckt fanatism. Men det gifves ej
mången Jenny Lind. Och måhända ännu färre systrar till
Cor-nelie Falcon, Valentines stora skaparinna på Pariseroperan år
1836, hvarvid Madame Dorus-Gras pjöng Margot, Adolphe Nourrit
fils Raoul de Nangis, Levasseur Marcel. Vid premiören i
Stockholm några år därefter sjöngos dessa roler af resp. damer Ström,
» Gelhaar, hrr Günther, Beletti. Utom den äunu ridderligt
ungdomlige Julius Günther torde alla dessa ha skattat åt
förgängelsen, den charmanta drottningen — Mathilda Gelhaar f. Ficher
förlidet år — men ännu lefva den täcke pagen Urbain ocb den
elegante grefve de Nevers — gumma och gubbe numera, resp.
frk. Mina Fundin och hr Isidor Dannström. Döda äro ock
Saint-Bus — hr Fr. Kinmanson, Meru — N. W. Almlöf,
Ta-vaunes — Olle Strandberg (dock icke utan att dessförinnan ha
knipit Raouls rol från sin vördade mentor, hr Günther). Ännu
båld riddare är vid lif — herr Sundberg.
»Hugenotterna» gåfvos f. f. g. 1842 i början af Maj.
Teaterdirektionen hörde till de sparsamma och var ej populär. Den
förhöjde ansenligt biljettprisen till dessa föreställningar, hvilket
bland annat hindrade Aftonbladets Orvar Odd att bese operan,
enligt egen bekännelse i ett litet för resten ganska dumt causerie.
»En hel krona utöfver det vanliga priset!», klagar den
ekono-Vr Dogms Krönika. X. 4. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
