Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det skulle bli för »evigt». Tidningen nedlades snart »för
evigt», men den häcklade operan lefver och skall lefva.
Ang&ende operans öfriga öden å svensk scen taga vi oss
friheten hänvisa till föregående årgång af denna tidskrift. En
saknadeus offergärd må här nedläggas vid fjolårets unga
Valen-tine — Klemmings för tidigt redda grift. I denna rol hade hon
tagit ett stort steg framåt och lofvade bli ett verkligt stöd med
tiden för de stora hjeltinne-rolerna inom opera-serians område.
En lycklig framtid strålade henne till mötes, men — hur mycket
lyckligare är ej den unga sångprestinnan nu, ingången i det allra
heligaste!
Fröken Oselios Valen tine de Saint-Bris har af pressen fltt
det mest skiljaktiga mottagande. Somliga blad andas hänförelsens
högsta eld, andra predika bot och bann.
Här funnos ock i ovanlig grad samman flockade en mängd
förtjenster och en massa fel.
I andra akten visade sig Valentine på parktrappan i en
illa sittande ridkostym, påminnande om en lindanserska, ej ens
ridspöet fattades. Mademoiselle de Saint-Bris på audiens hos
Hennes majestät Drottningen af Navarra med ridspö i hand!
Och hvilkén rcvérence de cour! Den påminde osökt om när sm&
flickor leka främmande och ha sina »barn» med sig: »Nig
nu, lilla Elta; ti tå del ja!», knipande de små olyckliga
stelbenta dockorna om magen, b9jande dem framstupa. Fröken 0:s
olyckligt stupande gång gjorde sig i denna scen ofördelaktigt
bemärkt vid sidan af fru Östbergs korrekta uppträdande. Med
sitt: Ah non resta per mc piu speranui! började frk. O. fbr
aftonen sina rampattacker, som sedan kommo igen i hvar akt
och består däri, att sångerskan hastigt skiljer sig från de andra
och prestissimo tager plats öfver lampraden, vanligen utsträckande
venstra handen inåt salongen med de tre mellanfingrarne ihop,
tummen och lillfingret ursinnigt stretande hvar åt sitt håll.
Spelet i denna akt var tokigt. Valentine bör mer beherska sig
inför denna massa nyfikna blickar, och hennes smärta bör ännu
vara den halft försagda ungmöns. Frk. O. fick accenter
passande Venus vid Tannhäusers jordlängtan: Så gå eländiga, du
har mig aldrig älskat då etc. Den präktiga rösten gjorde i
ensemblen god verkan, ehuru pasäagerna föllo tungt vid sidan af fru
Ostbergs, en mindre väsentlig sak, för resten.
I tredje akten är duetten med Marceal Valen ti nes enda göra
Det inledande recitativet fraserades utmärkt, italienska språket
uttalades med stor tydlighet, ehuru italienarne sjelfva ännu ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
