Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då det derstädes ännu icke fans någon jemväg. Jag kunde
icke uppskjuta resan en minut och beslöt derför att köra
vidare under natten, oaktadt ingenting är mig s& obehagligt som
nattliga utflykter.
Min medpassagerare var en treflig ung man, som genom
aina lustiga infall och komiska anekdoter mycket bidrog att
forkorta vägen.
Visserligen fick jag i följd af hans prat icke sluta till
ögonen men han höll mig skadeslös med sin präktiga tobak,
hvare fina arom jag tycker mig känna ännu i denna stund.
Vi gjorde halt vid sista skjutsstationen och bytte om
hästar. Värden serverade oss n&gra flaskor somlovin, om han
också knotade öfver att ha blifvit störd i sin sömn.
Emellertid hade mörkret blifvit så ogenomträngligt, att
endast postiljonens försäkran, att han kände vägen på sina fem
fingrar förmådde oss att lemna stationen och fortsätta resan.
Vi hade kört ungefar en halftimma, då vi märkte, att
kusken höll inne hästarna. Samtidigt hörde vi en klagande
qviolig röst och deremellan högljudda svordomar.
Plötsligt kastades vi ur vagnen och lågo alla på marken.
I böljan trodde vi, att någon olycka hade händt hästarne
eller kusken, men vi öfvertygade oss snart, att allt var i bästa
ordning och att något helt annat stält till katastrofen. Några
»teg framför oss låg nämligen en kullfallen res vagn, som den
klagande damen och den sväljande kusken förgäfves sökte
resa upp.
Vi skyndade genast till hjelp och inom några ögonblick
kunde vagnen å nyo sätta sig i rörelse.
Men — ratsch! på nytt föll vagnen åt sidan. Ett af
bakhjulen hade gått sönder.
»Det går inte att komma längre», ropade vår kusk, sedan
ban undersökt skadan.
»Tersentelte!», brummade den andre kusken. »Det är så
man kan bli galen. Det bär åt skogen, om vi inte äro framme
i Miskolcz i morgon bittida.»
»Hvad skola vi göra? O min gud, min gud!» klagade damen.
»Här är ingenting att göra, ers nåd», menade kusken,
»vi få söka släpa oss fram till någon by eller csårda — den
förbannade csårdan kan då inte ligga så långt härifrån! —
der f& vi bli qvar öfver natten. I morgon kunna vi fä hjulet
l*gadt och då vara framme i Miskolcz vid middagstiden.»
>0 min gud! Jag måste ju vara framme på morgonen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
