- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
372

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

*Men när det inte går for sig, så får väl ers nåd lugna sig.»

»Min nådiga», af bröt min reskamrat, som till min stora
forvåning hade uppfort sig rätt allvarsamt under hela
uppträdet, »om ni har så bråd t om, så föreslår jag, att ni följer med
oss. I vår postvagn sitta blott två menoiskor, det är således
plats nog för er. I morgon bittida komma vi fram till
Mi-skolcz. Under tiden söker er kusk upp ett värdshus och
kommer efter med vagnen på middagen.»

»Men, min her e ...»

»Det är ett ">dt förslag», sade kusken, »jag råder ers
nåd att antaga för.daget. Jag skall nog reda mig med den
gamla kareten sedan.»

»Så mycket mera», fortsatte min tungfardige reskamrat,
»som vår postvagn är en snabbkörare, som helt säkert kommer
fortare fram än ert körtyg.»

»Håll, må gå, jag antar ert vänliga anbud ... Miska!
här har ni pengar, kom efter så fort som möjligt och kör
genast hem till tant.»

Miska stoppade penningarne på sig, medan min reskamrat
artigt hjelpte upp damen i vagnen, och redan om några
minuter gick det raskt framåt igen, som om ingenting händt

Måne och stjernor voro ännu höljda i lika tjocka moln,
fastän vi nu mera än någonsin hade behöft ljus. Vi kunde
icke urskilja ett grand af damens ansigtsdrag, så nyfikna vi
naturligtvis än voro. Vi fingo nöja oss med hvad fantasien
kunde ingifva oss och så hoppas, att himlen slutligen skulle
lemna oss sitt bistånd.

Vi åkte en stund utan att säga ett ord och vår nya
reskamrat använde tiden att göra sig det så beqvämt som möjligt.

Min humoristiske kamrat tog slutligen till orda.

»Min sann>, sade han, »nu först ser jag hvilket härligt
rcseäfventyr vi haft. Genom den lilla olycka, ni, min nådiga,
råkat ut för och öfver hvilken jag, oss emellan sagdt, är nog
nedrig att glädja mig, har ni blifvit hjeltinnan i antingen en
lustig eller en tragisk novell. Är det inte kostligt? Haha!»

»Huru, mi:i herre! Ni skämtar med min olycka?»

»Bara af egoism ... ty jag har tur! — Hvilket
åfven-t; !. .. Men jag pratar tokerier och ber om ursäkt, men jag
k;t i inte förr. ka mitt lynne. Ni skall nämligen veta, min
nå iga, att det äfventyrliga, det romantiska, det hemlighetsfulla
M* mitt lifsclanent.. .»

»Det kan vara mycket vackert, men jag förstår inte ...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free