Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvar och en som önskade en konst, borde rösta för kgl.
maj:ts förslag, sade han.
Det var hr Hngo Tham, som sade t, — en ovanlig
kännare och älskare af fosterländsk konst; bör ej glömmas vid
tillsättandet af inköpsnämd för Nationalmusei inköp nästa Hr.
Trots andra mera klentrogne talares yttranden gingo de 385,000
lyckligen igenom. Glädjen vardt stor.
Inom artistlägret lär det i parentes sagdt varit uppror i
afseende på denna fråga. Resolutioner och reservationer, dem
vi ej ha att fösta oss vid, ty konstnärerna ha bland andra fel
det, att ej vara det minsta diplomatiskt anlagda. De böra för
öfrigt enligt gamle Goethe »bilden* aber *nichi reden*. Förhålla
de sig tysta och beskedliga, kanna de fl bäde medaljer och
annat klingande ur kgl. akademiens kassask&p. Blott de l&ta
ledningen öfvertagas och ostördt bibehållas af dem, som makten
hafva.
Glädjen vardt emellertid stor.
Fram med bygnadsritningarna, herr professor 1 Hissa ned
de fyra gamla gudinnorna fr&n den fallftrdiga akademiens
frontispis! Låtom oss uppdraga åt Alfred Nyström, akademi*
ens senast invalda ledamot (eller var det hedersledamot) att hugga
nya gudinnor? Kan han inte sätta upp sitt famösa
jättemonument öfver svenska skalder utanföre huset? Med en obetydlig
förändring af ansikten och attribut (palett, mejsel, vinkelhake i
stället för pappersrulle och gåspenna) kan det föreställa ett
monument öfver akademiens v&rdare, den svenska konstens professorer
och beskyddare.
Glädjen var likväl blandad. Hvarför skall det finnas
stridiga sinnen, när man vill sä bra ordna allt och återställa friden?
Hvad är det för ena som opponerat sig? Det var junftgot
uppträde i det s& kallade konstnärsförbundet — nej, i den så
kallade konstnärsklubben — nå, det kan vara sak samma? Det
var frågan om ett hus, ett gemensamt hus för utställningar, ett
hus, som artisterna skulle ega?
N&, nu fl de ju sitt hus, vi bygga det och de fl komina
som våra gäster osh ställa ut sina taflor. Ä’ de ioke nöjda då?
Vi ska fastställa några för omständigheterna lämpliga stadgar
och vilkor, liksom vi senast gjorde, när expositionen i Köpenhamn
var i görningen, Nej, det är sä rätt, d& ville de inte vara medt
de stridiga sinnena (fast de kommo med till slut ändå), då sade
de... ja, hvem kan minnas hvad de säga .. .1 De heta ju
opponenter, det är förargligt folk, de äro inte att lita på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
