Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följaktligen i djupaste onåd. Fru Östberg är ingen skonhet,
och hennes dramatiska talent skjuter temligen vilda skott,
men ... hon sjunger som en ängel, och derför har hon också
blifvit enhälligt tillerkänd primadonnarangen.
De omöjligaste brister i apparitionen eller i det dramatiska
återgifvandet blundar man för, när annars stämman och i
synnerhet sången är god. Man erinre sig hr Lundqvists kolossala,
för scenen, föga lämpliga och merendels rent af illusionen
förstörande kroppshydda. Men åsynen af hans väldiga korpus
generar icke svenskarne i någon nämnvärd grad (?). Han har en
härlig stämma och sjunger briljant. Det ligger knappast
någon stor öfverdrift i det påståendet, att de allra, allraflesta
af våra operaartister hemma i Kjöbenhavn ögonblickligen skulle
komma till korta för svenskarnes fanatism för sången, ifall de
fingo en Stockholm sdomstol öfver sig. Ja, sjelfve gamle Schram
skulle i det fallet förlän gesedan fått afsked på grått papper.
Men om fröken Karlsohn en vacker dag genom olyckshändelse
blefve halt eller ödmann puckelryggig, så skulle det knappt
på minsta sätt förändra deras ställning och verksamhet vid
operan eller utöfva något inflytande på publikens hållning
gentemot dem, hvilket icke kan bringa svenskarnes goda
namn och rykte på skara — tvärtom —, men som väl
svår-ligeu låter förena sig med en fördomsfri och omfattande
uppfattning af operan som konstart.
Men återvändom till fru Östberg. Hon är en alldeles
ypperlig sångerska, med ett så säkert och fulländadt
herravälde öfver stämman, att det gränsar till det fenomenala. Sjelfva
rösten är stor, utan att egentligen vara lyriskt skön. Men med
fru Östberg har ödet för tillfället spelat de lyriskt törstande
svenska musikälskame ett kostligt spratt. I kraft af hennes
vidunderliga sångkonst och den stora aktningen för denna har
hon erhållit qvinnans främsta plats vid den svenska operan,
men dervidlag har just det instrumentala (helt visst det
instrumentala i det vokala) kommit till högsätet der, hvarest
svenskarne annars hade velat haft hela härligheten förbehållen
den lyriskt sköna sången. Fru Östbergs sångkraft är nämligen
i det närmaste af instrumental art. I Fidelios parti, som. från
första till sista noten har skrifvits af en instrumentalkomponist
med mycket liten kännedom om människorösten, nämligen
Beethoven — der är fru Östberg som fisken i vattnet. Detta
herrliga, men i hög grad vanskliga, på sina ställen mycket
ohandterliga parti kan svårligen tänkas bättre sjunget än som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
