Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutet mindre inspirerade. Ea viss tråkig inlärd
juste-milieu-stämning hvilade öfver spelet. Frk. Oselio kunde ej elda sin
medspelare, tycktes det, deremot narrade hon honom med
fcr-mitc att sjunga falskt. Valentines intonation var denna afton
stundom dubiös, men spelet var bättre Un i våras. Duon vmed
Marcel lände henne specielt till lysande heder. N:o 1 trots alla
gästspel och trots indisposition fbr dagen — var dock Ilennea
Majestät sjelf. Hr Bötels yttrande att hon var den bästa
Margaretha, han hört, bevisar väl ej så mycket, men om man i
Btället for namnet Bötcl här sätter — professorerna Saloman?
Operan gick icke bra denna afton heller, Hugenottema är
visst för svår för nuvarande lilla k. operan.
Riddame giogo med krokiga knän, röda händer, snufviga
röster och en intonation, som fick sin kulmen i Grefve dc
Ne-vers bröllopsrecitativ. Att Valentine vågade räcka sin hand åt
en så falsk baryton! Men hon hade denna afton dylika synder
på eget samvete och var derför complaisante.
Regien var ej berömlig. Låt vara att hr Lindens recitativ
kunde komma den teatervanaste Valentine att falla ur sin rol,
liksom Nevers sjelf, men när fru Östberg, som alltid är inne i
sin rol, vid sin sorti gjorde en nädig helsning åt de nygifta —
sä stodo dessa samtalande med hvarann som ett par
kapellmä-star-rädda operister i sin häpenhet och ledsnad och gjorde ej
minsta knix mot hennes majestät. Frk. Oselio ville ej heller
pussa på hand, när Valentine borde göra det och fru Östberg
graciöst räckt fram den. Fortfarande var hon klädd i ridspö
vid k. audiens, fortfarande spökade hon efter duetten med
Marcel för öppen ridå. Frk. O. kan verkligen behöfva komma till
Köpenhamns opera, der hon nästa spelår är engagerad.
Mellanakterna äro alltför långa. För att göra dem än
längre utesluter man ur musiken, att akterna må bli kortare. Hvad
gör man då under mellanakterna för vigtigt?
For operan jemnt jag varit svag
Men mest––» •
Eget att vi kommo att tänka på Konjander i detta
sammanhang, eller hur, älskade läsare V
Figaro reprisen har icke mycket hedrat k. operan. Gick
redan Barberaren vid reprisens premiure ej så litet orakadt, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
