Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ton trettonårig en gång ackompagnerades af sin lärarinna, denna
formligen smälte i tårar öfver det inspirerade i det veka, bleka
barnets sång. Än i dag är det lika mycket själen som strupen
som sjunger hos Mathilda Grabow, hvilkeo, oförstådd af dagens
unga »lejon» och dumbomar, alltid så länge hon har två toner
i behåll skall röra och förtjusa den verkligt bildade, fint
kännande delen af publiken, med ett ord den publik som är värd
att höra Mathilda Grabow, icke den som »uttråkas af gamla
Ofelia-harpan» och pinsamt längta bort till sin recetterande Bian*
cas tjaffrestande tricoter och tricolor, något hvarom Stockholms
jeanesse dorée icke blygdes radotera, fast de tagit några biljetter
till Akademikonserten »att beskydda konsten».
Följderna af »punsch och hvita ben». Och än blott början!
La jeunesse dorée saknades naturligtvis icke på Anna
Petterssons glada matiné å Sv. teatern. Korgen fick den charmanta
divettan af sina beundrare, en hel liten vinterträdgård, en mängd
blomster i krukor, måhända visitkort från ofiicerare (krukorna?).
Jule Costés vaudevill, Kolhandlarne, gafs nu bättre än förr af
fröken Pettersson, som tycktes haft tillfälle se Judic. Det
specifikt parisiska i rolen lyckas henne dock lika litet nu som förr
— så mycket bättre! Priset af de uppträdande togs dock ej af
henne utan af hr Kloed, hvara kolhandlande från början till slut
blifvit ett litet mästerverk af naturtrohet, konseqvens, och den
naivaste, fylligaste komik. Äfven hrr Grunder och Hirsch
bidrogo som vanligt till skrattet.
Konsertafdelningen derpå var betecknande för våra matincer:
iote ett nummer af de annonserade. De på hr von der Osten
larade unga damerna fingo höra hr Ranft från Sv. teatern
predika Runeberg inemot en half timmas tid, ett ypperligt prof pä
ypperligt minne, men utomordentligt frestande salongens tålamod.
Särdeles många voro icke de som orkade följa den energiske
predikanten till slut. Fru Heintx<’ prestation var mycket lång, vackra
visor äro korta, förefalla åtminstone så, men detta spinneri höll
p! och aldrig taga slut. Tredje raden, som nu haft bra tråkigt
der liksom alla andra för resten, soulagerades derefter liberalt
genom några stycken af de för en tid så populära och
oundgängliga landsmålsroligheterna.
E. H. hade skrifvit en liten pjes, som serverades som
de-sert. Man antog det var fru -Ellen //artman sjelf, som skrifvit
denna pjes åt sig, men de lifliga loforden i tidn. St. D. B.
omtalade sedan indirekt att det var en redaktionsmedlem, hvilken
hr Ernst Lundquists lagrar i barnkammarerotik icke gifvit någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
