Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en hedersplats biands teaterns emeriti, sökte i denna som i
andra saker geuom ett bullersamt spel dölja, hvad han ej
längre förmår ge i verklig karakteristik. Som elevarbete var hr
Skin bergs Måster Olof hyggligt och lofvaude. Men från att
erkänna detta och till att blåsa upp honom som storhet, for hvilket
ändamål inte ens Schiller får vara i fred*, utan måste hjelpa
till hvad reklamtelegrara, korrespondenser och lagerkransar ej
mäkta, är ett icke så litet steg, som endast ovanligt förblindadt
omdöme eller tarfiigt geschäftsmakeri kan taga ut och det till
största skadan för föremålet. Hr S. synes ega en viss grad
af intelligens, kraft och känsla i sitt spel och tal; men för
litet af allt detta för en sådan roll, utan att ens fästa sig
vid bristerna i rutin och teknik. Det är i grund och botten
något rätt prosaiskt hos honom, och han eger synbarligeu icke
den bildning och lifserfarenhet och reflexionsförmåga, som fordras
for att rollens ord skola hos honom finna någon verklig och
sjelfständig resonansbotten.
Det förtjenta erkännande, hvilket »Mäster Olof» såsom
literär produkt ändå under tidernas lopp tillvunnit sig, kommer
måhända ännu motsträfvigare att egnas »Fordringsegare».
Ämnet är för obehagligt, gud bevars. Men dess tid skall komma,
ty det är ett i högsta måtto förtjenstfullt stycke. Oaktadt
hvad som kunde brista i utförandet gjorde det ock vid den
0. k. Strindbergsmatinén på Svenska teatera ett ovanligt
gripande och medryckande intryck. Det år en kraftig, men på
samma gång mer konstnärligt beherskad lidelse än i Fadern,
som ger det anda och lif. Replikerna äro smidda med ett
mästerskap och en energisk genialitet, som låter dem tränga
djupt in, karaktärerna äro lefvande och den k vinliga
hufvud-personen mera konkret än den# motsvarande i Fadern; den
dramatiska byggnaden verkar förträffligt. Funnes någon teater
med verkligt planmässiga literära sträfvanden, borde
naturligtvis det stycket likasom de flesta andra af Strindberg tillhöra
dess fasta representativa repertoar, som stäudigt skulle hållas
uppe och i ära. Men att bilda en fast repertoar tyckes ej
ligga för våra teatrar, så snart det inte gäller »En telefon»,
»En räddande engel» o. d.
Utförandet af »Fordringsegare» var delvis ganska för-
* Jfr en visa takt full annons i St. D. till »Georg Skånberg (Mäster
Olo/)».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
