Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fins blott den skilnad emellao syskonen, att hon formade i lif
samma goda material, b vilket af honom bearbetades till tänkande
och diktning. Såsom helt ang atmärkte hon sig, liksom brodern
gjort under hela sin produktion, genom våldsamma och
oförmedlade svängningar mellan ytterligheter. Senare upptändes hon af
kärlek till Bernhard Förster, just i de dagar, då denne ledde den
antisemitiska rörelsen i Tyskland; och då Förster lemnade sitt
fädernesland för att grunda en koloni »Nuova Germania» i
Paraguay, följde hon honom bängifvet i hans landsflykt. Man kan
förstå hvilket djupt gripande inflytande det måste ha utöfvat på
Nietzsche, att ba haft en sådan kvinnokaraktär närmast intill sig.
Anskönt Nietzsche aldrig knutit en långvarigare intim förbindelse
med det andra könet, hade han dock den obestämbara atmosfär
omkring sig, hvari kvinnorna filska att andas. Deraf kom det
sig, att under hans sedvanliga vinteruppehåll i Nizza hans
umgänge i hotellet till största delen bestod af kvinnor. Bland dem
fnnooa ock de främsta och bästa, som det moderna Tyskland
frambragt, bl. a. fröken von Meysenbach, författarinnan till
»Me-moiren einer Idealistin», hvilken såsom en öfverlefvande och
re-spektingifvande representant för idéerna från 48 säkerligen gjort
en riklig insats i den nye revolutionärens själslif, på samma gång
som hon måhända äfven förbjelpt honom till klarhet öfver det
mycket naturstridiga i den moderna kvinnoemancipationsrörelsen.
Ett af de starkast framträdande dragen i Nietzsches
personlighet var hans afvoghet mot allt som, om än aldrig sä
lindrigt, smakade af tvång. Denna antipati kunde emellanåt
antaga nästan parodiska former. Under sina långvariga uppehåll
i Sila-Marias ensliga bergsnejder, der han lefde som en modern
eremit, ensam med sig sjelf och naturen, brukade han ligga,
försjunken i meditationer, ute på en grönbevuxen landtunga, som
sträckte sig ut i fjellsjön. En dag upptäckte han på denna
fridlysta plats, dittills befolkad blott af hans egna allrahemligaste
tankar och syner, en bänk, en vanlig, hvardaglig bänk, eu sådan
på hvilken jordens triviala menniskor bruka sitta; och i denna
anblick af ett alltför menskligt föremål var mer än nog för att
göra honom hela den nyss så älskade platsen motbjudande. Han
^tte aldrig mera sin fot på den.
Denna motvilja för hvarje art af tvång, denna i lians väsen
inneboende fordran på absolut obundenhet, gaf sig äfven uttryck
i hans egendomliga sätt att skrifva. Såsom bekant, Uro alla
Niezt-»ebea böcker efter den stora kris i hans lif, hvilken betecknas af
afallet från Wagner, konglomerat af aforismer. Man förutår, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
