Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ed dag, dft Zarathustra satt ibland sina lärjungar och
talade om lifveto spörsmål, de djnpa ooh höga, uppstod en af de
ange och helsade mästaren:
»Ej ens när den långa skymningen kommer och
dödstrött-heten, skall da nedgå från vår himmel, du lifvets förespråkare!
Nya stjernor lät du oss skåda och en ny nattprakt; sannerligen,
löjet sjelffc utspände du öfVer oss såsom ett brokigt tält»
* *
*
Genom hela mensklighetens historia drager sig en
förbittrad och aldrig hvilande strid mellan tvenne motsatta moralideal,
mellan tvenne i princip och resultat fientliga värdsättningar af
tingen, lifvet, menniskorna, af kroppen och själen, af handlingar,
sinnestillstånd och drifter. Det är striden mellan herre*moral
ooh slaf-moral, begge karaktäriserade genom sina värdenormer:
god — dålig, god — ond.
Dessa moralers och värdenamns genesis är enligt Nietzsche
följande:
De förnäma, mäktiga, högtstälde och högsinnade uppfattade
och värdesatte sig sjelfva och sitt handlande såsom goda, d. v.
s. af första rangen, »first rate», i motsats till allt lågt,
lågsin-nadt, simpelt och pöbelaktigt. Utur denna »Pathos der Distans»
togo de sig rätt att skapa värden och prägla värdenamn.
Sådant är ursprunget till värdsättningen god — dålig (alltså icke
i den oegoistiska handlingens nyttighet, såsom de engelska
moralgenealogerna mena). Till denna genealogiska teori har
Nietzsche till en ganska väsentlig del kommit medels etymologiens
fingervisningar, genom att tillse, hvilka beteckningar de olika
språken hade för begreppet »god». Han fann nemligen, att de
alla ledde tillbaka till en och samma begrepp9förvandling, att
öfverallt »förnäm» i ståndsbemärkelse var det grundbegrepp, utur
hvilket »god» i mening af »själsförnäm» utvecklat sig samt att
parallelt med denna utveckling lupit en annan, genom hvilken
den lägre kastens karaktär sammanflutit med den »sämre»
själens (det bästa exemplet härpå är identiteten mellan de tyaka
orden »schlicht» och »schlecht»).
Ett helt annat ursprung hade deremot slafmoralen. Medan
all aristokratisk moral framväxte ur ett triumferande ja-sägande
till sig sjelf, begynner slaf-moralen med ett nej till ett »utom»,
ett »annat», ett »icke-jag»; och det är detta nej, som är dess
skapande gerning. Slaf-moralen behöfver för att uppstå en gent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0406.html
