- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
465

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Småningom ljusnade himlen. De mörka molnen
skingrades och den frambrytande morgonrodnaden kastade en smula
ljus på firmamentet.

Man och hustru undersökte ömsesidigt hvarandras drag
med giriga blickar.

»Kan jag tro mina ögon?» ropade den unge mannen högst
öfverraskad, då det blef så ljust, att han kunde urskilja sin
hustrus anletsdrag.

»Hvad är det som öfverraskar dig så mycket, käre man?»

»Den der obekanta damen — i Pest for två år sedan ... >

»Som du såg på teatern och förälskade dig i?»

»Det var du, käraste lilla hustru.»

>Jag igenkände mig genast på din beskrifning och det
var derfor jag så snart gaf efter for din önskan.»

»Hvilken ljuf öfverraskning! Hvilken lycka!*

De follo hvarandra om halsen och deras glädje var så
stor och innerlig, att jag fick samvetsskrupler: skulle jag
sönderslita detta lyckliga förhållande, fastän det icke tillkommit
på fullt laglig väg? Skulle jag skilja tväune hjertan, hvilka
syntes som skapade for hvarandra?

»Tack, tusen tack for min lefnadslycka, som jag har er
att tacka för, och tusen tack åt det öde, som förde er på
denna resa!»

Med värme tryckte han min hand och den bildsköna unga
frun sade mig for min godhet — som hon behagade uttrycka
sig — allehanda vackra ord.

Och ändå visste de båda väl bäst, att det jag hade gjort
ingalunda var min förtjenst.

Åsynen af deras utomordentliga glädje och denna ovanliga
lycka ändrade mitt beslut. Jag beslöt att försona mig med
det skedda och icke företaga något, som kunde vara till skada
för detta giftermål.

Efter några timmar anlände vi till Miskolcz och firade
dar i kretsen af en talrik och förnäm familj det på så
ovanligt sätt tillkomna bröllopet.

Jag reste hem med det glada medvetandet att detta
giftermål berättigade till de bästa förhoppningar, lika mycket som
hade det blifvit stiftadt på det normalaste sätt i verlden. Men
det oaktadt föresatte jag mig bestämdt sedan dess att aldrig
ttera resa under natten och denna föresats skall jag så visst
aldrig svika.

* *

*



Vr Dagms Krönika. X 6. 20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free