Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Toubeaus ifrigaste anhängare. Maurice söker
propagandistiskt verka för riktningen genom utgifvandet af en
fjortondags-revy »La Terre aux Paysans», som nu är i sin tredje ärg&ng
och dels utvecklar fr&gans teoretiska och socialpolitiska sidor,
dels ger praktiska anvisningar för intensiv sm&kultur. Den
lista Mars sistlidet Ar bildades pä initiativ af »La Terre aux
Paysans» en landt-liga (ligue agraire) ’för att befordra ett
återvändande till jordbruket, för att befrämja stads- och
landt-arbetarnes utrustning med jord och för att gynna utvecklingen
af den intensiva småkulturen».
II.
Efter dessa allmänna antydningar af de franska
agrarreformatorernas idéer, verksamhet och organisation skall jag —
så långt utrymmet medgifver — söka antyda, hvilka
sakförhållanden de anse stöda sina teorier och hur de tro att
reformen bor kunna utföras.
Då rqau talar om att jordbruket »ej betalar sig» och »att
det ej kan gifva mer än nu», måste man ej förgäta att dessa
uttryck, i den mån de öfver hufvud äro sanna, blott hafva
någon mening under närvarande egendoms-, beskattnings- och
ekonomisk* förhållanden i öfrigt. Vi lefva i kommercialismens
tidehvarf — nästan all förnödenhetsframställning är
varuproduktion; det är därför kommercen, som påtrycker våra sociala
förhållanden deras förnämsta, såsom vi väl veta, ingalunda
sköna prägel — och som äfven dikterar existensvilkoren för
vårt jordbruk. Grundvalen för all kommercialism är
emellertid allsköns arbetsdelning. Man har länge trott, att vår
kulturutveckling ginge därhän att ej blott till det yttersta dela
alt produktionsarbete mellan samhäl Isindividerna, utan att
äfven dela produktionsarterna mellan länderna. Särskildt har
den åsigten många anhängare, att de vesteuropeiska länderna
voro bestämda att blifva världens producenter af fardiga
industrivaror, då däremot Ryssland och vissa transoceaniska länder
skulle producera världens behof af spannmål och kött. Det har
emellertid, särskildt de senaste 15 åren, tydligen visat sig att
detta är en ren utopi. Icke blott är det numera tydligt att
alla möjliga näringar mer och mer tendera att etablera sig i
alla möjliga länder — äfven i de s. k. »spannmålsländerna»
— ja öfver hufvud på minsta möjliga geografiska yta; utan
hvarje grundligare undersökning af den transoceaniska hvete-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
