Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För denna intensiva kulturs möjliggörande förordas
storartade, af staten eller kommunerna företagna dränerings- och
konstbevattningsbyggnader — såsom man sedan mer än 1000
år har i Kina. Ångsbetet måste ersättas med den, i alla
hänseenden vida fördelaktigare kontinuerliga stallgödningen, sådan
den redan öfvas i Holland och delvis i England. Allt afifall
från boskapen och framförallt allt mänskligt affall måste på
det allra sorgfalligaste tillvaratagas. Blott genom att öfva
»rättvisa mot jorden», d. v. s. noggrant återgifva, hvad man
lånar från henne — kan ett rationelt jordbruk och lyckligt
samhälle bestå.
* *
Ü
Reformförslagen ha hittills i hufvudsak gått ut på, att
regeringen skulle göra en böijan med att pålägga en metrisk
skatt, för hvilken jord skulle inköpas och utdelas till
arbetslösa industri- eller landtarbetare. Skattens vidare utveckling
och alla dess reformerande värkningar skulle då så småningom
inställa sig själfva: storgodsen skulle försvinna, storstäderna
förlora sin öfverskottsbefolkning och kapitalisternas välde brytas:
dels emedan arbetarna hade utsigt till att göra sig själfständiga
på jorden, och dels emedan kommercialismen vore i återgång
uti ett samhälle, som icke så mycket lägger an på
varuproduktion som på att ute på landet förena allehanda industri
med ett intensivt jordbruk. »Industríela byar» — samhällen,
uti hvilka samtidigt af alla medborgare bedrifvas jordbruk och
industri — tyckas vara det skymtande idealet.
De talrika invändningar, som dessa nya idéer naturligtvis
möta, synas våra franska agrarreformatorer vara mycket redo
att gendrifva. Så t. ex. svara de på inkastet att det
nuvarande agrareländet skulle ha sin rot i frånvaron af maskiner
och systematisk storproduktion, att de nordamerikanska
jätte-farmarnes fiasko samt hela sociala verkningssätt bevisa
motsatsen. Och de lägga synnerligt stor vigt vid argumentet, att
jordbruket aldrig någonsin kan med värklig fördel bedrifvas
»fabriksmässigt». Växterna äro ej döda föremål såsom
industri-artiklarne, utan passiva lefvande väsen, som blott frodas i den
mån de åtnjuta ständig intelligent vård. Åkerbruket har för
öfngt alls ej industriens karaktär att kräfva arbetsdelning —
utan snarare tvärtom: kräfver koncentringen af otaliga olika
arbetsuppgifter hos en eller några fä samarbetande indivi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
