- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
536

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fiasko. När nan efteråt tänker derpå, år det blott en «ak, eom
förvånar: att någon ett ögonblick kunnat tro annat Vi skola
här icke uppehålla oss vid en framställning af orsakerna hfirtitt:
det skulle föra oas för långt från vårt nuvarande ämne. Grefve
Posses slaghet, som visade sig vara allt för boodalug, den af
de gamla cheferna tillbakahåUna trelystnaden hos A. P.
Dun-elsson — hvilken »skåningarna» ansågo alldeles underhaltig —,
de tarfligare partielementens samling under Rundbäckar» och
Liss Oflof Larsson i opposition cnot »skåningarnas» ejäifrådighet
utgjorde de väsentliga personliga orsakerna. Den innersta
anledningen var, att bondeflocken icke var mogen att rara sin
egen man.

Landtsn ann apartiet vardt emellertid sprängdt. Några af dess
bäste män — en Key, en Ola Andersson i Nordanå — drogo
sig xnissmodiga undan, andre stannade kvar, såsom Karl
Ifvars-son, för att rädda hvad som räddas kunde efter nederlaget,
men de hade icke längre sitt gamla inflytande. Deras moderata
frisinne, deras intresse för hvad som kallas »folkliga»
str&f-vanden, för ett utjämnande af klassmotsatserna hade icke längre
majoritetens öra; tro och lydnad var dem uppsagd. Den hos
bönderna så ingrodda protektionismen — man bör erinra sig,
att det icke var med böndernas vilja som spanmålstullarne på
sin tid afskaffades — blef slutligen den lyckliga upptäckt,
hvarigenom Liss Olof Larsson och A. P. Danielsson försäkrade
sig om makten bland sina kamrater.

Hade emellertid bönderna icke förut kunnat reda sig p&
egen hand, ännu mindre kunde de det nu. Det var de mera
utvecklade, de mera kunnige som veko från stridsplatsen, det var
den andliga bondearistokratien, som blef slagen af bondepöbeln.
Den intellektuella hjälp som det nya partiet behöfde erbjöd sig
emellertid själfmant — den var att taga på hyllan.

Bönderna eller de element bland dem som på senare tiden
utgjort majoriteten hafva ett naturligt misstroende mot ideer
och sträfvanden, som gå utanför det dagliga arbetets synkrets,
ett misstroende som blott en hårsmån — och stundom icke
ens det! — skiljer sig från bildningsfientlighet. Detta är till
och med, vid sidan af deras klassmedvetenhet, deras mest
utmärkande egenskap. Häri funno de talrika meningsfränder
bland folk från andra klasser: hela den flock af konservativa,
för hvilka den moderna utvecklingen synes som en utveckling
nedåt i stället för uppåt, hvilka tro tidens ondska bero på en
alltför allmän halfbildning som foder anspråk utan motsvarande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free