Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lare som kommer denne idérike man att ibland som det tyckes
sSga nästan motsatsen mot hvad han menar.
En provinsbänk som bra oförtjänt fått öfver sig ett helt
fång med blommor — rent af sä mycket att man vore frestad
tro att en annan och mindre för kritik fallen hand här (Ört
pennan — är den vermländska. De äro dock sannerligen
hvar-ken några bjessar eller ljus, dessa hederliga frihandlande och
för det mesta waldenströmska dannemän från de vermländska
bygderna. Scipio — om det nu verkligen är han och icke
möjligen någon af dem, som eljes studera ledstjernan
Aftonbladet från Karlstadstidningens horisont — öfverraskar med ett
formligt utbrott af förvåning öfver att någon »från frisinnadt
håll» inte är belåten med hr Bruse, därför att denne en gång
motionerat om 700-kr.-streck. Äfven om detta, som vi gerna
tro, skedde i den bästa välmening såsom ett första steg,
be-böfver man dock inte vara något »brushufvud» för att kunna
önska ombyte på en representant, hvilken gifvit prof på en så
oförlåtlig politisk naivitet — vi hoppas att h. m:t konungen
icke tar illa upp, att vi i en plan, som äfven han personligen
lår omfatta, på detta sätt mest fästa oss vid den barnsligt
oskuldsfulla sidan.
Blomsterkastningen för vermlandsbänken — inklusive hr
Jansson i Krakerud, hvilken första gången fick kammarens öra,
när han uttalade på sitt breda »tongmål» en fruktan att om
ett visst förslag blefve lag, ingenting annat skulle återstå »än
gå ut och plantera rofvor i ödemarkerna» — leder oss öfver
till en af de svagare punkterna i Scipios skildringar, hans
undfallenhet för det frikyrkliga läseriet och den därmed oftast
förbundna oresonliga nykterhetsfanatismen. Man må förstå oss
ritt; Scipio är en alldeles afgjord fiende till dessa bägge
Her-ranom ljufliga blommor i den svenska kulturens örtagård, och
tvekar icke att sjunga ut sin hjärtans mening om de >
frireligiösa» helgonen — dr Vretlind får t. ex. sina fiskar varma så
att det är en lust och glädje däråt — men olyckan är — att
b&n oftast icke märker deml Den som läst igenom hans bok
ftr knappast det intryck, att hr Waldenström är en mäktig
partihöfding i vår andra kammare, och att åtskilliga bland dessa,
tom röstat rätt i de stora frågorna och därför rekommenderas
på det bästa till återval, på sina lediga stunder göra tjänst
»om kolportörer och verka som dragningskrafter på
missionshusens idiotiserade publik. Vi taga ett enda exempel:
gestriken Halvar Erikson i Elgered, hvilken betecknas som >en upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
