Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»tutonomie» tvang bönderna att flytta frän det ena stället till
det andra för att förskaffa sig drftgligare lefnadsförhål landen.
Detta äter brakade fr&n godsherrarnes sida framkalla klagan
öf-?er, att de ej hade några medel att fullgöra sin statstjenst. För
att försäkra sig om det panktliga fullgörandet af adelsmännens
tjenster utfärdade den moscovitiska regeringen under loppet af
hela 16:de århundradet en rad af lagbestämmelser, i syfte att
binda landtbefolkningen vid ftdernetorfvan. Ooh verkligen,
regeringen nådde sitt mål — landtborna blefvo »glebae adscripti».
Dock förlorade icke böndernas beroende ställning under en lång
tidrymd sin statskarakter. Bonden blef fäst vid jorden, icke vid
godsherren. Denne senare hade ännu under en lång period ingen
arfsräit till jorden. Jordegendomarne förlänades honom för hans
tjenst, vanligtvis på lifstid; efter godsherrens död brakade de
öfverlemnas ät en annan statstjensteman. Om en godsherre hade
söner, öfverlemnades ät dem ett gods, oftast detsamma för
hvil-ket deras fader hade tjeustgjort, men de erhöllo det icke pä
grund af arfsräit itll jorden utan för sina egna tjenster.
Om en godsherre efterlemnade endast enka och döttrar, så
tilldelades dem för deras underhåll ett visst stycke jord säsom
pension, det öfriga stäldes till den centrala godsförvaltningens
(»Pomiestnyj Prikaz») förfogande och förlänades åt en annan
stats-tjensteman. Sonens arftagande efter fadren har, hvad
tjenste-graden beträffar, vunnit burskap endast derigenom, att den förre
brakade efterfölja fadren i tjensten, och fick laga stadffestelse
först i förra hälften af 18:de århundradet. Adelns befrielse frän
obligatorisk statstjenst under Peter III:s regering fallbordade
den utvecklingsprocess, hvarigenom privata godsherrar uppstodo.
Men äfven senare under Katarina II:s regering förekom ofta,
att fullständigt fria byar med s. k. statsbönder förlänades åt
adelsmän »för deras tjenster».
Af det anförda inse9 lätt, hvarför bönderna under tiden för
lifegenskapen ansågo, att jorden, på grund af statsrätten, tillhörde
— dem, och att deras personer ooh arbete voro underordnade
under — godsherren. Dermed förklaras äfven, hvarför i
synnerhet från Peter III:s tid bland bönderna uppkom föreställningen
om en snart stundande befrielse: emedan zaren har afskaffat
adelns obligatoriska tjenst, som utgör källan till dess
lifegenskaps-r&tt öfver bönderna, så måste med upphörande af dess
rättsanspråk på besittning äfven själfva besittningen upphöra — bonden
och hans jord blifva fria.
Bedömd från denna synpankt af böndernas rättsåkådningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
