Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på afstånd Östersjön, som ett bredt, blått bälte, och åt båda
sidor sträckte sig stora landsvägen, hvilken går utmed Olands
östra kust. Vandraren stod och betänkte sig, om han skulle
gå åt norr eller söder, samma enformiga slätt syntes åt båda
sidor, så långt ögat kunde nå. På slätten lågo gårdar och byar
kringströdda, väderkvarnarna reste sina trubbiga hufvar och
skelettartade vingar mot den blanka luften, här och där
höjdes en tornspira öfver en by. Liksom på trots valde han
att gå åt den mindre befolkade nordliga delen, och tagande
sjön till höger gick han fram öfver alfvaren.
Han stannade ej, förrän han kommit midt i en kyrkby.
Där satte han sig ned på ett par stenar, som fallit ned från
kyrkogårdsmuren. Här satt han i lä mot blåsten och lutade
ryggen mot stenmuren, 6om stod bakom honom. Några bara
trägrenar slokade ned öfver murens kant, och framför sig
hade han en hel bygata med hus invid hus, tegel eller
halm-täckta ladutak, hvilka stängde för boningshusen. Afven här
såg det folktomt ut, och rådvill stirrade han på de många
portarna, som han ej vågade öppna, för att icke ånyo bli
visad tillbaka.
Då föll det honom plötsligt något in.
Prestgården!
Han reste sig upp, tog påsen på ryggen och gick midt
öfver vägen, där en stor, rödmålad bygning låg, omgifven
af trädgårdstäppa och knoppande löfträd. Denna gård var
ej igenbygd, den låg öppen och vänlig, en stor gårdsplan
med nygräfda rabatter och en rund plan i midten. Ett
grönmåladt staket omgaf hela gården, och en liten grind med
hvitmålade spetsar stod på glänt
Vandraren sköt försigtigt upp den och gick fram öfver
den sandade planen. Ett par små gossar med hvita
yllemössor lekte i sanden, men när den främmande nalkades,
reste de sig upp och stodo stilla, betraktande vandraren.
Han tog af sig hatten för de små, som om detta hade
kunnat förskaffa honom någon fördel, och gick fram till trappan.
Då höjde den största af gossarne sin röst. Det var en
parfvel på fem eller sex år.
— Köket är därborta, sade han och pekade med fingret
Vandraren ryckte till. Han kastade en blick nedåt sina
kläder och tog ovilkorligen ett steg baklänges.
— Tackar, mumlade han. Tackar så mycket.
Han lyfte ännu en gång på hatten, tog ned påsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
