Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kom ut på en brant, ofvanför hvilken vagen gick.
Vid sidan om honom, nästan under hans fotter sqvalpade
vågorna, men mörkret var tjockt, och han såg ej hafvet,
hörde endast dess starka enformiga brusande. Om en stund
var han midt i en by. En hund skälde vid ljudet af hans
steg, men hela byn var mörk och tyst. Ej ens ett ljus lyste
ur de små, fyrkantiga fönstren. Han passerade genom byn
och såg ett par sjöbodar, som skymtade genom mörkret
nere vid stranden. Dörren till den ena stod öppen. Han
steg in och lade sig med hufvudet mot sin påse på golfvet
och somnade ifrån hungern, som gnagde honom.
I sömnen hade han en underlig dröm. Han såg en
liten aldunge, som växte omkring ett djupt och trångt kärr,
i hvilket en dragoxe hade sjunkit ned, så att gyttjan steg
honom högt upp på ryggen. Han bar ett ok öfver manken,
och i dyn bakom honom släpade ännu tömmarna. Det arma
djuret gjorde frnktansvärda ansträngningar för att komma
opp, dess rygg krökte sig krampaktigt, och gång på gång
ljödo dess ängsliga bölanden med ett doft ljud, som
berättade om dödsångesten.
Plötsligt såg det ut, som om hela den lilla aldungen
ynglat fram menniskor. De kommo ur hvarje buske, smögo
sig fram bakom hvarje träd, och de bildade en tätt sluten
krets kring den grop, i hvilken den förolyckade dragoxen
kämpade för lifvet.
Men ingen af dem alla rörde en lem för att hjelpa
honom. En hel mängd af nyfikna och likgiltiga ögon tittade
fram bland alarnas klibbiga blad. Det var bönder och
tor-pare, gamla gråhårsmän och kraftiga pojkar. Alla buro
ar-betsdrägter och pratade lifligt med hvarandra. Der fanns
kvinnor också. De kommo barhufvade och med uppkaflade
ärmar, mjöliga i ansigtet, som om de hållit på att baka bröd.
—* Akta er, ropade de. Han kan göra oss illa.
Och de sprungo bort igen, sedan de mättat sin
nyfikenhet. Männen stodo qvar, och de äldste af dem skakade sina
hufvuden.
— Det är inte lönt att hjelpa honom, sade de. Han
går genast dit igen.
De försvunno en efter en, dungen blef tom, och oxen
råmade i dödsångest efter de bortgående.
Då tyckte drömmaren, att det plågade djurets krafter
böljade mattas, dragoxen arbetade icke längre på att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
