Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syskon, men den egde derjemte n&got af den försvagning, som
förråder förtunnadt blod. Nu, sedan intryckena gått genom tidens
sikt, är det tre af novellerna, hvilka stannat qvar i min hågkomst.
Den ena, bokens första och största och som gifvit samlingen dess
titel, handlade om en qvinnas raffincradt grymma hämd på
mannen, derför att denne gjort hennes skönhet värdelös genom att
under den äktenskapliga sammanlefnadens nio år samvetsgrannt ha
bållit henne vid nästan lika många barnsängar. Sjelfva motivet var
något sökt, hälften konstrueradt i dess pikanta besynnerlighet;
och i den psykologiska arkitektaren hade den galliska klarheten
och enkelheten nrartat derhän, att man icke såg stort annat än
byggmästarens geometriskt regelräta mönsterritning. I den andra
novellen, som jag mins, hade gaalviseriet vulgariserats till det
barieska: en flicka, som är otröstlig öfver att ha fått ett dödfödt
barn, finner ro för sin sårade själ genom att af de fem manliga
individer, hvilka samtliga med lika rätt kunna göra anspråk på
faderskapet, erhålla det högtidliga gemensamma löftet, att de alla
fem skalle anse det för deras pligt att hvar och en efter större eller
mindre förmåga förskaffa henne en ny liten gudsengel. Den
tredje novellen slutligen handlade om, hurusom ett möblemang en
midnattsstnnd underbarligen dansar sin väg ut ur rammen och
bort i natten midt för egarens näsa, — en utflykt in på ett
diktningsområde, der Maupassant minst af allt hör hemma,
nem-ligen Edgar Poes.
»Notre coeur» betecknar det absolut lägsta stadiet i den
jemt sjunkande serien af Maupassants romaner. Hans
förstlings-roman *Une vie» verkade genom arten af sin komposition såsom
en gripande symbol af hela detta lif, hvari det ena slägtet griper
vid, der det andra slutat, blott för att upprepa en och samma
meningslösa och smärtfylda historia, — hvars väsen är jolm,
hvars förlopp är lidande och hvars behållning är den trindaste
nolla. »Bd-Ami*! romanen om den råa kraftens triumf öfver
alla andra lifsmakter i det parisiska fin-de-siécle-miliöet, verkade
på samma sätt och genom samma medel: kapitlen lade sig upp
öfver hvarandra såsom trappsteg, på hvilka läsaren omsider nådde
den välarrangerade sluttablå, hvari samme Bel~Ami, som i
inled-niogsskildringen icke hade pengar till att betala en bock, krönes
med all makts och rikedoms och kärlekslyckas fullkomlighet, efter
att genom samtliga mellankapitlen ha trampat andras bjertan och
egen heder sönder och samman under sin häl. Sedan går det
alltjemt utför, genom *Mont‘Orioht »Pierre et Jean» m. fl,ända
ned till ytfotre Coeur», en bok om en q vinna, som icke kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
