Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen roman såsom åskådningsmaterial: han röjer sig nämligen
såsom komplett vittert impotent.
Richard Noral, hjelcen i »Trois coeurs», plägar — såsom
en äkta intuitivist egnar och anstår — under fristunderna ligga
i horisontal ställning, försjunken i meditationer öfver sig sjelf.
Vid åsynen af sin lilla flicka, som leker med sakerna i hans
papperskorg, gör han följande betraktelse: »o, hur armt är icke
vårt tidehvarf, hur medelmåttigt, blodfattigt och blekt! Ett
tidehvarf af individuel vanmakt, af meningslös hatfullhet, ett
tidehvarf af jern, ett tidehvarf utan lycka, ett tidehvarf utan kärlek 1
Ett tidehvarf för politici, för mekanici och fbr militärer! — O,
da olyckliga »moderna ande», o. s. v. i samma stil.
Richard Noral är af naturen en stillsam hedersman, men de
stora diktarne ha förderfvat honom. De ha lärt honom att
försjunka i sterila drömmerier, h vil k a göra honom likgiltig gent emot
hustru och barn. Medan den förra på godt borgerligt manér
sitter med sitt handarbete eller sia bok bakom hans rygg, iutet
ondt anande i sitt hjertas oskuld, skrifver han, den svarta
själen, en prosadikt, hvari han klagar öfver att han icke känner
annat än »1’affection», denna »ombre amical de l’amour», medan
han längtar efter sjelfva denna i nutidens anständiga samhälle
förbjudna frukt, den stora lidelsen. Omsider ffcr han verkligen
sin hemliga, romantiska, oäktenskapliga kärlekshistoria. Hon bär
det passande namnet Rose-Mary, är af obestämbar ålder,
obe-atämbar nationalitet, obenämbar härkomst, extravagant klädd, med
en kosmopolitisk umgängeskrets, dåligt intressant; och ehuru
författaren gör allt för att f& henne så mystisk som möjligt, ser
man kokettens och en den allrahyperbeskedligaste kälkborgardams
drag omisskänligt sticka fram bakom skildriogen. Noral har älskat
henne, sedan hon sjelf genom att bortresa aflägsnat sin person;
när hon nu plötsligt återvänder, frågar han sig sjelf: »älskar jag
henne?» samt svarar: »vet icke». Han är i grunden ett
alldeles oerotiskt temperament, som länge åtnöjt sig med sex dämo*
niska qvionobilder på sina väggar såsom retmedel och som nu
— i deras liknelse — vill ha »sa fantaisie et sa perversité».
Han går i en förtrolig tête-à-tête med sig sjelf ed på, att han
utan skrupler skall bli en riktigt grundligt svart djefvul. Deras
företa intima intimitet blir ett fullständigt fiasko, och han undrar
Öfver, om det hela egentligen är värdt den olägenhet, som det
kostar honom. Rose-Mary liknar icke alls den’ drottning Tahia
eller den Kleopatra, hvilka hänga på hans vägg, men han vill
Dt» en gång för »Ila b* eq jpätress oçh en upplefvelse jpe<} en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
